KANDIDAND, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av nylat. candidandus, gerundivum till nylat. candidare (se KANDIDERA)]
(†) mansperson som förbereder sig till kandidatexamen. Den siste kandidanden. Runeberg ESkr. 1: 74 (1832; titel på parodi av Geijers ”Den siste kämpen”). Palmblad Nov. 4: 9 (1851). ”Disputationer”, då unga kandidander disputerade pro exercitio. Laurén Minn. 70 (1877).
