SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KANDIDERA kan1dide4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(cand- 1675)
Etymologi
[i bet. 1 av nylat. candidare, göra till kandidat, i anslutning till mlat. candidatus (se KANDIDAT); i bet. 2 av t. kandidieren, till t. kandidat, av lat. candidatus (se KANDIDAT)]
1) (†) motsv. KANDIDAT 3; i p. pf. ss. adj.: som erhållit l. förvärvat kandidats titel. Han kan för (dvs. framför) graduerade och candiderade personer intet begiära någon promotion. ConsAcAboP 4: 260 (1675).
2) motsv. KANDIDAT 1: uppträda ss. kandidat; vara kandidat. SDS 1895, nr 234, s. 1. Rönblom FrisinnLandsf. 179 (1929). När .. (Baudelaire) 1861 kandiderade för Franska akademien, blev han icke uppmuntrad. BonnierLittH 4: 282 (1930).
Spoiler title
Spoiler content