[sv. dial. kangla, särsk. (i Hall.): vara bråkig, äv.: göra ett arbete dåligt, göra en sak flera ggr utan att den blir väl gjord, med möda göra ngt]
(†) i uttr. kangla med ngt, fåfängt möda sig med ngt. Dina (dvs. Sverges) obrukade fält äska trifne armar, och du vräker dine bäste arbetare bort at kangla med ämnen (dvs. varor), som du svårligen kan få. GbgMag. 1761, s. 792.
