SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KANINKEN l. KANINK?, sbst.; anträffat bl. i sg. best. kaninken.
Etymologi
[av nt. kaninken resp. kanink, av mnt. konineken (kanineken), diminutivum av konin, kanin (se KANIN); jfr t. kaninchen]
(†) kanin. Huru Konungen effter Caninkens och Kråkans klaghomål förtörnadhe sigh. Fosz 299 (1621).
Spoiler title
Spoiler content