SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KANKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[östsv. dial. kanko, av fin. kanko]
(i Finl.) stör varpå den otröskade säden sättes att torka i rian. TÅbo 1776, s. 36. LAHT 1884, s. 251.
Spoiler title
Spoiler content