KANONICITET kan1ωnis1ite4t l. -on- l. -ån-, l. 01—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr eng. canonicity, av fr. canonicité, avledn. av canonique (se KANONISK)]
(i fackspr.) om det förhållande att en biblisk bok (har de egenskaper som berättiga den att) anses ss. kanonisk (se d. o. 2); jfr KANONISKHET. Weste FörslSAOB (1823). NF (1884).
