publicerad: 1935
KANSKE kan3ʃe2 l. 3~2, ngn gg (ålderdomligt, särsk. i vers) 04 (ka'nske el. kanske' Weste; kan`ske, kanske´Moberg Gr. 121 (1815); kànnsche Dalin; i vers ∪ — Kellgren 2: 165 (1790), CVAStrandberg 1: 164 (1860)), äv. (starkt vard.) KANSE kan3se2, adv.
Ordformer
(förr ofta skrivet ss. två ord. kanse CAEhrensvärd Brev 1: 19 (1780: kan se), Koch Arb. 74 (1912). kansie 1686—1688. kanske (-skee, -skie) 1541 osv.)
eg.: det kan hända (att), det är möjligt (att); kanhända, måhända, törhända; möjligen, eventuellt, till äventyrs. — Anm. Ordet användes dels (numera nästan bl. i folkligt spr.) i förb. med efterföljande att-sats, dels i förb. med efterföljande sats utan inledande att med rak bisatsordföljd, dels inledande huvudsats med omvänd ordföljd, dels placerat inuti l. i slutet av en sats (urspr. ss. ett parentetiskt inskott) ss. bestämning till satsen i dess helhet l. till enskilt ord l. enskild satsdel.
1) ss. uttryck för en förmodan l. för möjligheten av ngt; i sht förr äv. med tillägg av ett pleonastiskt väl. Kanske (att) han (inte) kommer. Kanske kommer han (inte). Han kommer kanske (inte). Han kanske inte kommer förrän senare. Kan skee at Ioseph är oss gramse. 1Mos. 50: 15 (Bib. 1541). Kan skee thz kan wäll wara så, / att (osv.). Asteropherus 46 (1609). Paulus hade wel, på sitt wis, så mykit läsit och studerat, som någon, kan ske, af osz. Swedberg Dav. § 14 (1713). Kanske har jag ingen son! Kellgren 1: 131 (1788). (Jag) hörde .. en frälseman .. säga, att han skaffat sin herregård kanske det vackraste järnstaketet i Sverige. Rydberg Vap. 230 (1891). Nedanför berget stodo några stora jättar eller andra stentroll, eller kanske att det rent av var människor. Lagerlöf Holg. 1: 148 (1906). Gisela blef helt förskräckt, kanske stallmästaren vaknade. Berg Krig. 12 (1915). — särsk.
a) i frågesats med påståendesatsens form. Du vill kanske redan gå? Erlander sadhe: det ware wäl giordt och piska ehr för omaket. Swarade Sigfred: kanskee du will öfwerfalla mig nu som förr. ConsAcAboP 3: 95 (1665).
b) med förkortat uttryckssätt utan utförd sats; i sht ss. (tveksamt l. under reservation avgivet) svar på en fråga l. uppmaning: det är möjligt; möjligen, eventuellt. Kommer du i morgon? — Kanske, kanske inte. Kom säkert! — Ja, kanske. Jag har väl giordt en kött-ed at jag aldrig skal blanda meij i sådana der saker; men om Nij be meij rätt vackert bägge två, så kanskie ... Boding Mick. 14 (1741). Agnes. Är han död? Erik. Kanske, kanske också inte, det gör föga till. Hallström Sagodr. 78 (1910).
2) i sats som innehåller en uppmaning l. en anhållan l. vädjan, ss. uttryck för tveksamhet l. försynthet. Kanske du skulle (l. skulle du) vilja hjälpa mig? Du skulle kanske l. skulle du kanske vilja hjälpa mig? Kanske du ville tala högre. Cavallin (1876). Vill Olsson kanske vara så snäll och taga hand om skjutspojken? Heidenstam Alienus 3: 36 (1892). Om jag .. icke skulle vara tillbaka (i tid), vill ni kanske vara god och spela i mitt ställe. PT 1898, nr 271, s. 2. (Brevet) var adresserat till dig, men jag bröt, vilket du kanske ursäktar. Bergman JoH 232 (1926).
3) (ngt vard.) i frågesats (äv. med påståendesatsens form) ss. (ett förnärmat l. förtrytsamt l. försmädligt) uttryck för (den förmenta) oriktigheten l. orimligheten i den framställda eventualiteten: menar någon att (osv.); väl. Skulle jag (l. jag skulle) kanske göra allt arbetet ensam? Har jag inte alltid skött mitt arbete ordentligt kanske? Har då din Mor och din Far intet någon eftertanka? Kanske jag och han intet veta hvad vi göra? Envallsson TokrolNatt. 4 (1791). Skulle jag göra det kanske? — Nej, pass vackert! Björkman (1889). Var det något farligt kanske att gå in i en bagarbod midt på ljusa dagen! Heidenstam Alienus 1: 67 (1892). Ä're inte sant, kanse? Kan ja inte, kanse? Koch Arb. 74 (1912).
Spoiler title
Spoiler content