KANTILJ kantil4j, r. l. m. (m. Nordforss(1805), Lundell) ((†) f. Möller(1790), Heinrich(1814)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(cannetille 1845. cantille 1790—1807. kantilier (can-), pl. 1563—1675. cantiljer, pl. 1641—1784. cantelier, pl. 1812. kantiller (can-), pl. 1672—1883. kantillier (can-), pl. 1661—1762. cantillior, pl. 1677. kantilj (can-) 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. kantille; av fr. cannetille, av span. cañutillo (l. det från span. lånade it. cannutiglia), dimin. till cañuto, rör, avledn. av caña, rör, av lat. canna, rör, säv (jfr KANAL,KANEL,KANON, sbst.2,KNASTER)]
1) (i fackspr.) fint, tänjbart rör av tätt korkskruvformigt vriden guld- l. silvertråd; företrädesvis användt till brodering l. utsmyckning av klädespersedlar (numera nästan bl. uniformer) l. till fransar (i epåletter o. d.); i sht i pl.; jfr BULJON 2. En (krage) aff fiolenbrun sammet, all vtöffuer musseret med guld i morisker och cantilier. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 24. Tuå Små Askar medh Spunne Cantilier uthj Sölf och guld. BoupptSthm 22/12 1658. 1. Randig Kledes Råk med 5 11/12 ducin Sölfv:r Knappar medh Cantilier och böxor till. Därs. 19/3 1673. Almroth Karmarsch 595(1839). VaruförtTulltaxa 1: 219(1912). — jfr GULD-KANTILJ.
2) snörm. benämning på allehanda finare (knypplade l. drejade) snören av silke o. d.; jfr BULJON 2. Gynther ConvHlex.(1845). NF(1884). Ekbohrn(1904).
