1) (tillf.) motsv. KAOS 1:som tillhör l. har avseende på kaos. Först sedan det kaotiska urämnet blifvit ordnadt, .. först då framstår åsernes guddomslif i sin fulla herrlighet. Wisén Oden 14(1873).
2) motsv. KAOS 2:som innebär ett fullständigt kaos; som befinner sig i ett tillstånd av fullständig förvirring l. oreda, fullständigt oordnad l. förvirrad l. oredig. Broocman TyUnd. 1: 15(1807). (De europeiska) Staternas chaotiska författning. Atterbom i Phosph. 1810, s. 185. Chaotisk oordning. Tegnér (WB) 3: 144(1817). Kaotisk lärdom. (Cavallin o.) Lysander 214(1874). (Tidskriften) Idunas nötta och tummade häften, som Knut mödosamt sammanletat ur de kaotiska bokhyllorna. Solnedg. 2: 95(1911). SvD(A) 1933, nr 33, s. 5.— särsk. (föga br.) om sinne l. förstånd: som utmärker sig gm brist på reda, oredig, virrig, förvirrad. I en chaotisk själ är disputersjuka infödd. Bremer Hem. 1: 199(1839). Vrålar man är man geni / för alla kaotiska skallar / med ofödda stjärnor i. Bergman LivÖ 130(1922).
Avledn.: KAOTISKHET, r. l. f. (tillf.) till 2. Boström Propæd. 57(c. 1865).
