SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAPLANI kap1lani4, äv. KAPELLANI kap1e-lani4 l. kapäl1- (-pällani´Dalin. Anm. Formen kapellani uttalas vid läsning äv. kap1lani4), n. (VDP 1675, s. 633, osv.) ((†) r. l. f. VDAkt. 1731, nr 757, BL); best. -et, äv. -t (ss. r. l. f. -en); pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet cap(p)-. kap(p)ellani(e) (cap(p)-) 16751921. kaplani (cap-) 1731 osv.)
Etymologi
[jfr d. kapellani, t. kaplanei; avledn. av KAPLAN]
(numera bl. i fråga om äldre förh.) motsv. KAPLAN b: kaplanssyssla, kaplanstjänst; äv. konkret: område för en kaplans (l. komministers) tjänstevärksamhet. D. Bergerus Westius skall bekomma collation på cappellaniet i Wierstadh. VDP 1675, s. 633. En Comminister från den lilla kaplanien Tutaryd. BL 10: 233 (1844). KyrkohÅ 1909, s. 186. Cannelin (1921).
Spoiler title
Spoiler content