SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAPLAN kapla4n, äv. (numera i sht i Finl.) KAPELLAN kap1ela4n (capella´n Weste; -pällán l. vanligen kàpplann Dalin. Anm. Formen kapellan uttalas vid läsning äv. kapla4n), m. (i bet. d m.||ig.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet cap(p)-. kapellan (kapelan, kappella(a)n, kappelan, cap(p)-) 15211935. kapil(l)an (cap-) 16441730. kaplan (kapp-, cap(p)-) 1598 osv. kappalan 15971640)
Etymologi
[fsv. kapellan, kaplan; jfr d. kapellan, isl. kapellánn, t. kapellan, kaplan, eng. chaplain, fr. chapelain; ytterst av mlat. capellanus, avledn. av capella (se KAPELL, sbst.1)]
eg.: präst vid kapell; benämning på innehavare av viss lägre prästerlig tjänst. — särsk.
a) om präst anställd ss. biträde l. sekreterare hos biskop l. ss. själasörjare hos furste l. herreman; i fråga om förh. i Sv. numera bl. [jfr motsv. anv. i eng.] i icke officiellt spr., om ärkebiskopens prästerlige sekreterare. G1R 1: 1 (1521). Tijnn (dvs. hertig Eriks) cappellan, her Lars. Därs. 28: 145 (1558). Herremens kappelaner, som aldrigh komma til synodum och icke heller sökie til Biscopen (skola mista sitt ämbete). SynodA 2: 4 (1583). Östergren (1929). — jfr HOV-KAPLAN.
b) om präst förordnad till hjälppräst i större församling l. ss. biträde åt sjuk präst (senare kallad: komminister resp. adjunkt) l. om präst i annex- l. kapellförsamling (senare kallad: komminister resp. kapellpredikant); numera bl. dels i Finl., motsv. (i det närmaste) komminister resp. kapellpredikant, dels (i folkligt spr. i vissa trakter) om komminister resp. kapellpredikant. SthmSkotteb. 1524, s. 293. G1R 3: 288 (1526). Capellaner äro Kyrckioherdens Medhielpare. Kyrkol. 24: 25 (1686). Hedersmågen, Herr Caplan i Våla, / Kom nu fram med verser et patent. Lenngren (SVS) 2: 347 (1796). Kaplanen S. Gabrielsson i Elfdalen. SvD(A) 1918, nr 44 A, s. 7. FinlStatskal. 1934, s. 279. — jfr BOND-, DOMKYRKO-, STADS-KAPLAN.
c) (förr) om präst som tjänstgjorde på sjukhus, vid krigsmakten (i sht på krigsfartyg), vid skolor, på handelsfartyg o. d. Skall och hållas en godh och forstandigh klärk ij Hospitalen .. för prædicare och Capellan. G1R 8: 291 (1533). Kon: Ma:t .. (har) skickat prædicanter och Capellaner på Skeppen, the ther skola Messa Prædica och kungöre for folckit gudz ord. Därs. 10: 132 (1535). Jag lars hansso[n] Cappelann ock Munst[e]rscriff[ue]r wnder oloff Monssons fennicke. ArkliR 1564: 20 (1564). At borgmestare och rådh må .. vocera sådanne cappellaner och scholbetiente, som dhe pröfwa till vngdoomens och sinne barns education wara tienligast. ASScF 18: 476 (1671). Rudbeck Bref 139 (1676). — jfr SKEPPS-KAPLAN.
d) om tjänstförrättande präst vid K. M:ts orden (tidigare med titel: ordenskaplan), ävensom om viss manlig l. kvinnlig officiant i likartad funktion i vissa ordenssällskap. SvNorrigCal. 1831, s. 471. Gylfe HbGodt. 32 (1897). SvStatskal. 1934, avd. 904. — jfr ORDENS-KAPLAN.
e) i fråga om utländska förh., om präst som har motsv. benämning i resp. språk. KrigVAT 1843, s. 330. SvD(A) 1934, nr 37, s. 6.
f) [med syftning på kaplanernas små inkomster] i ordstävet måttligt l. lagom skola kaplanerna hava, särsk. användt ss. avvisande svar på framställda anspråk. Wingård Minn. 10: 78 (1849). Måttligt skola kaplanerna hafva, sa' Carl XI. Granlund Ordspr. (c. 1880).
g) (†) i utvidgad anv., om underordnad kyrklig tjänare (t. ex. akolut) i den fornkristna kyrkan. Een Acoluth eller Capellan. Schroderus Os. 1: 217 (”216”) (1635). Cyriacus, en Capellan eller Kyrkjo-tiänare. Burman Alm. 1726, s. 33.
Ssgr (i sht till b): A (mindre br.): KAPLAN-BOSTÄLLE, -STOM, -STUGA, se C.
B (†): KAPLANE-SKÄPPA, se C.
C: KAPLANS-ADJUNKT. (i Finl.) präst som är förordnad till biträde åt kaplan. FinBiogrHb. 551 (1897; i fråga om förh. under 1840-talet). Därs. 2055 (1903; i fråga om förh. c. 1800).
-BESTÄLLNING. (†) kaplanstjänst. FörordnPrästev. 5/6 1639, s. A 2 a. Cavallin Herdam. 4: 110 (1857).
-BO, n. (†) bostad åt kaplan. BtVLand 5: 175 (1764).
-BOL.
1) (numera i sht kam. samt i fråga om äldre förh. o. i Finl.) kaplansboställe; komministerboställe. Murenius AV 19 (1637). (Prosten åligger) hålla Husesyn, med Kyrckioherde Cappelans och Klåckare Bohl. Kyrkol. 24: 19 (1686). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 58, s. 3.
2) (i Finl.) om själva mangården på ett kaplansboställe; jfr BOL 3 slutet. AFSoldan (1840) hos Aho Soldan 30. Ramsay VägvFinl. 180 (1895).
-BORD. (numera bl. i fråga om äldre förh. samt kam.) kaplansboställe. Kyrkol. 26: 8 (1686). SFS 1895, nr 97, s. 1. Hagström Herdam. 1: 247 (1897).
-BOSTÄLLE~020. (kaplan- 17111751. kaplans- 1693 osv.) (numera bl. i fråga om äldre förh. samt i Finl.) kaplans boställe. SynodA 1: 185 (1693). Från ett kaplansboställe i Vermland utgick Frithiofssångaren. KJWarburg i 2SAH 59: 1 (1882). ASScF 24: Minnestal 4 (1899).
(c) -GOSSE. (†) gosse som åtnjuter undervisning av en kaplan. Bureus Suml. 26 (c. 1600).
-GÅRD. (numera bl. dels i folkligt spr. i vissa trakter, dels i fråga om äldre förh., dels i Finl.) kaplans boställsgård; ofta med tanke företrädesvis på byggnaderna. VästeråsDP 17/11 1619. JLRuneberg (1827) i FoU 24: 82. Vid ankomsten till den lilla torftiga, illa bygda kaplans-gården, möttes jag af pastorn sjelf. Böttiger 6: 64 (c. 1875). Härkeberga kaplansgård ligger i gamla kyrkobyn alldeles i närheten av kyrkan. UpplFmT 37—39: 397 (1924).
-GÄLL, n. (i sht förr) kaplans gäll. VästeråsDP 2/8 1617. NordT 1886, s. 551 (i fråga om norska förh.; bildl.).
-HEMMAN. (†) kam. kaplansboställe. KOF II. 2: 336 (c. 1655). Stiernman Riksd. 2045 (1689). PH 1: 32 (1719).
-HUS. (†)
1) hus tillhörande ett kaplansboställe l. upplåtet åt kaplan. VDAkt. 1694, nr 332. Hagström Herdam. 4: 677 (1901; efter handl. fr. 1707).
2) kaplans hem. VDAkt. 1736, nr 65. Topelius Fält. 2: 154 (1856).
-JORD. (förr) jord som kaplan innehade ss. löneförmån. HärnösDP 1662, s. 27. NorrbHembSkr. 1: 90 (1928).
-LÄGENHET. (†) kaplanstjänst. ConsEcclAboP 42 (1657). Linné Bref I. 2: 39 (1744). Heikel Filol. 196 (1894; i fråga om förh. 1746).
-MÅL, n. (†) om kaplans löneförmån i spannmål; jfr -SKÄPPA. HärnösDP 1663, s. 60. Hagström Herdam. 3: 129 (1899; i fråga om förh. på 1680-talet).
-MÄTE. (†) = -MÅL. Hagström Herdam. 2: 479 (cit. fr. 1649).
-MÖTE. (förr) prästmöte för enbart kaplaner. KOF II. 2: 469 (c. 1655).
-RÄNTA, r. l. f. (förr) uppbörd anslagen till kaplan. VästeråsDP 20/12 1598. Den försambling som Capellanen åthniuter Capellansräntan af måste han och medh weekopredijkning upwachta. VDAkt. 1692, nr 133.
-RÄTTIGHET. (†) om kaplans löneförmån (in natura). VästeråsDP 20/12 1620. Bonsdorff Kam. 795 (1833).
-SKÄPPA, r. l. f. (kaplane- 1843. kaplans- c. 1777 osv.) (förr) benämning på den löneförmån i spannmål som tillkom en kaplan (senare komministern). Komministrarna på landet .. njuta uti lön af församlingen den vanliga kapellansskäppan af alla gårdar och hemman i församlingen. KyrkohÅ 1908, s. 220 (c. 1777). Sundblad GBruk 13 (1888).
-STOM. (kaplan- 1692. kaplans- 17401824) (†) kaplansboställe. LMil. 3: 60 (1692). DA 1824, nr 169, s. 1.
-STUGA. (kaplan- c. 16001640. kaplans- 1606c. 1730) (†) rum l. hus som utgör kaplans bostad; jfr HUS 1. Bureus Suml. 25 (c. 1600). Broman HelsB 121 (c. 1730).
-SUBSTITUT. (i Finl., föga br.) vikarierande kaplan. Hultin BergshFinl. 4 (1896; efter handl. fr. 1808). (M. blev) Kapellanssubstitut i Åbo 1856 och ordinarie kapellan därstädes 1874. FinBiogrHb. 1433 (1899). FinKyrkohSP 5: 36 (1905, 1908; i fråga om förh. c. 1850).
-SYSSLA, r. l. f. (numera nästan bl. i fråga om äldre förh. samt i Finl.) kaplanstjänst. Nordforss (1805). HågkLivsintr. 2: 262 (1922; i fråga om förh. 1827).
-TJÄNST. (numera nästan bl. i fråga om äldre förh. samt i Finl.) jfr -SYSSLA. UppsDP 22/2 1599. (Dem skall man) sättia til Kyrkioheerdar, hwilka tilförenne uthi Capellans tiänster hafwa giordt godha prof. KOF II. 2: 408 (c. 1655). Hufvudstadsbl. 1911, nr 76, s. 6.
-VAL, n. (numera nästan bl. i fråga om äldre förh. samt i Finl.) (Prosten skall) anställa theologisk conferens med Tingander samt förrätta capellansvalet, hvarefter fullmakt för honom skall följa. UrFinlH 708 (1713). Hagström Herdam. 1: 327 (1897).
Avledn.: KAPLANI, se d. o.
KAPLANSKA, äv. KAPELLANSKA, f. (i fråga om äldre förh. samt i Finl.) till b: kaplans (l. komministers) hustru l. änka. VDAkt. 1795, nr 16 (1794). Forsström Dagb. 145 (1801). Prostinnorna tystna, kaplanskorna tiga. Fröding NDikt. 130 (1894; i fråga om ä. förh.). Mörne NSång. 14 (1901).
Spoiler title
Spoiler content