[liksom d. kaplak, kaplaken, ä. d. äv. kaplake, kaplage, t. kaplaken, av mnt. kap(pe)laken l. holl. kaplaken, tyg till kappa l. huvudbonad, pängar till (ny) kappa l. huvudbonad, kapplake, av mnt. kappe resp. holl. kap (se KAPPA, sbst.1, resp. KAPP, sbst.1) o. mnt. l. holl. laken (se LAKAN); jfr äv. med avs. på bet. eng. hat-money, eg.: pängar till en (ny) hatt, kapplake, fr. chapeau, hatt, äv.: kapplake. Bortfallet av -n i sv. o. dan. beror på att det uppfattats ss. slutartikel]
sjöt. urspr.: gratifikation som fartygsbefälhavare erhöll av avlastare för att han skulle ägna särskild omsorg åt dennes gods; sedermera: visst, numera sällan förekommande, procentuellt tillägg till frakten, som förr tillföll fartygsbefälhavaren, men numera, då det förekommer, tillfaller rederiet; numera i allm. om viss, avtalad provision som fartygsbefälhavaren i vissa fall erhåller av rederiet utöver sin fasta lön o. vars storlek beror på seglationsresultatet. Salander AnmMynt 9(1753). Den så kallade Kaplaken, som de Svenske, Holländske och Danske Skepparne upbära. VetAH 1768, s. 309. Den andel i frakten, som under benämning kaplake tillkommer skepparen. SFS 1861, nr 68, s. 7. De flesta (kaptener på ångsluparna) ha en tråkig, alla en hård tjänstgöring och för denna uppbära de 80 kr. i månaden samt 5 procent kaplake. Lundin NSthm 107(1887). SFS 1920, s. 951.
