[liksom t. kapriccio, eng. capriccio, fr. caprice, av it. capriccio, av capo, huvud (jfr KAP, sbst.1,KAPUT, sbst.1), o. riccio, igelkott, alltså eg.: huvud med rakt uppstående hår, äv.: rysning, sedermera med folketymologisk anslutning till it. capra, get, capro, bock, av lat. caper, bock, capra, f., get (se KAPRIFOLIUM), o. tolkat ss. betydande: (nyckfullt l. oberäkneligt) uppförande som påminner om en bocks krumsprång, nyck. — Jfr KAPRICIÖS,KAPRIS, sbst.1]
mus. musikstycke i mycket fri form (i stil med scherzo), i vilket kompositören huvudsakligen följer ögonblickets ingivelse; äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; jfr KAPRIS, sbst.1 2. SP 1780, nr 80, s. 2.Mecklin BegTonk. 7(1802). Wegelius Musikl. 2: 108(1889). Hennes älskliga väsen var som ett lekande capriccio af skälmskt behag och frisk ursprunglighet. Flensburg (o. Collin) 89(1909, 1915). (Bettina v. Arnims) ”Goethes brefväxling med ett barn” vimlar af dessa ofta förtjusande romantiska capriccion. Böök 1Ess. 60(1913).
