SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAPUT ka4put, sbst.1 m. (Tersmeden Mem. 4: 225 (1764), Warburg Richert 1: 153 (1905)), äv. n. (Dalin). Anm. I pl. användes den lat. pl.-formen capita. RARP 3: 192 (1642). SvRiddarh. 337 (1926).
Ordformer
(äv. skrivet cap-)
Etymologi
[av lat. caput, huvud, huvudman, besläktat med HUVUD. — Jfr CHEF, DAKAPO, DEKAPITERA, KADETT, KAP, sbst.1, KAPILLÄR, KAPITAL, KAPITEL, KAPITULERA, KAPITÄL, KAPRIS, sbst.1, KAPSON, KAPTEN, KAPUTERA, KAPUTT, KORPRAL]
(numera föga br.) överhuvud för en adlig släkt, huvudman (se d. o. 1 a). Tersmeden Mem. 4: 225 (1764). Bellman (BellmS) 4: 41 (1769). Å riddarhuset uppträdde efter valet en ung caput Gyllensvaan .., som (osv.). Warburg Richert 1: 153 (1905). Auerbach (1908).
Ssg: KAPUT-VÄRDIGHET~200 l. ~102. (numera föga br.) FinBiogrHb. 217 (1896).
Spoiler title
Spoiler content