publicerad: 1935
KAPRIOL kap1riω4l äv. -å4l, stundom KABRIOL kab1-, r. l. m. (m. l. f. Lind (1749)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(kabriol(e) (cab-) 1730—c. 1860. capreol 1685—1769. kapriol (cap-, -le) 1645 osv. knapricol 1647)
Etymologi
[jfr d. kapriol, kabriol, t. kapriole, eng. capriole, caper, fr. cabriole; av it. capriola, bocksprång, till lat. caper, bock (se KAPRIFOLIUM). Formen kabriol är lånad från fr. — Jfr KABRIOLETT, KAPRICCIO, KAPRIS, sbst.1]
1) hopp l. språng som liknar l. påminner om en bocks, bocksprång, krumsprång, luftsprång; äv.: glädjesprång, lustigt språng; ofta (i sht förr) om (mer l. mindre graciöst) högt språng som utföres under dans, särsk. om dylikt språng under vilket benen slås samman mot varandra; äv. i utvidgad anv., om dans under vilken krumsprång o. d. utföras; äv. i uttr. göra, förr äv. slå en kapriol l. kaprioler o. d.; äv. i oeg. l. bildl. anv. Willen j ock nu see een Capriol, / Det ginge wäll bättre hadhe man Viol. Brasck FörlSon. D 3 b (1645). Fransmännerna äro .. nog illa luktande hos .. (kapborna), för deras sielfsvåldiga caprioler skull med qvinfolken. Wallenberg (SVS) 1: 256 (1771). Bonden dansar efter fiolen; / Kapriolen / Slår han emot golf och tak. Bellman SkrNS 2: 338 (c. 1780). Fröding NDikt. 119 (1894). Jönsson Flaskp. 31 (1920). Johanson SpeglL 154 (1926; bildl.). — särsk. [jfr d. skære kaprioler, t. eine kapriole schneiden, eng. to cut a caper l. capers] (numera knappast br.) i uttr. skära (upp) en kapriol l. kaprioler, göra l. slå en kapriol l. kaprioler. Tu (dvs. Merkurius) som tjt (dvs. ofta) skal skära / Så mången Capreol, wil tina Skoor bepryda / Med Wingar. Spegel GW 64 (1685). SedolärMercur. 3: nr 17, s. 8 (1731). Björkman (1889).
2) [eg. specialanv. av 1] ridk. i fråga om skolsprång vid ridning i den högre skolan: skolsprång varvid hästen efter att först ha rest sig på bakbenen med väl böjda framben kastar sig rakt upp i luften med ryggen vågrät o. slår kraftigt bakut med båda bakbenen, så att bakhovarna (i det närmaste) vändas uppåt; förr äv. i uttr. springa en kapriol (låta en häst) göra en kapriol. Springa en capriol. Rudbeck Bref 227 (1685). Kapriolen har fyra momenter: levad, språng, slag och foulé. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 77 (1836). SvUppslB 5: 834 (1930).
Ssgr (till 1): A: KAPRIOL-MAKARE. (†) person som gör kaprioler. Holmberg 1: 278 (1795). Nordforss (1805). Weste (1807).
B: KAPRIOLE-VIS, adv. (†) under l. med kaprioler. (De) begynte .. capriolewijs dantza. Sylvius Curtius 540 (1682).
Avledn.: KABRIOLERA, förr äv. KAPRIOLERA, v. (kab- (cab-) 1795—1913. kap- (cap-) 1674—1885) [jfr d. kapriolere, t. kapriolieren, fr. cabrioler]
1) (†) till 1: göra kaprioler; äv. bildl. Sylvius Mornay 465 (1674; bildl.). Stöter det icke, at höra en Organist Capriolera på Orgvärket efter behag? Posten 1768, s. 25. FörklFrämOrd (1885).
2) (numera bl. tillf. i bildl. anv.) ridk. till 2. Tersmeden Mem. 1: 235 (c. 1780). Selander Keller Seldw. 2: 22 (1913; bildl.).
Spoiler title
Spoiler content