KAPRIS kapri4s, sbst.1, r. l. m. (f. ÖoL(1852)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(caprice 1655—1908. kapris (cap-) c. 1712 osv.)
Etymologi
[liksom dan. o. t. kaprice, eng. caprice, av fr. caprice, av it. capriccio (se KAPRICCIO)]
1) (underligt l. oberäkneligt) infall, hugskott, nyck; i sg. förr äv. koll. l. abstr.: nyckfullhet; stundom äv.: envishet; förr stundom med bestämning inledd av prep. för, övergående i bet.: vurm (för ngt); förr äv. i uttr. göra ngt o. d. av l. efter kapris. Vara full av kapriser. Följa sina kapriser. Annerstedt UUH Bih. 2: 8(i handl. fr. 1655). I Tal och Ord full med Capris. Runius Dud. 3: 89(c. 1712). (Bonden) måste altid med lif och blod utföra Envålds-Herrens capricer. Oelreich 35(1755). Målare, som våga componera Historier, i synnerhet Bibliska, med så stor djerfhet efter Caprice. Posten 1768, s. 119. En Flicka utan capricer .. kan du begära det? SP 1779, s. 477. Då .. (drottning Maria Eleonora) af Caprice ville lämna riket. Geijer Brev 202(1815). Hon har en kapris för att förkläda sig. Sturzen-Becker 2: 53(1841, 1861). BonnierLittH 4: 132(1930). — särsk. i bildl. l. överförd anv. Rosenstein BarnSjukd. 523(1771). (Väderlekens) capricer (ha) ingen gräns. Böttiger 6: 184(1835). TT 1871, s. 330.
3) fyrvärk. fyrvärkeripjäs bestående av ett l. flera eldhjul varifrån eldstrålarna på ett nyckfullt sätt utkastas i olika riktningar. JournLTh. 1811, s. 55.AHB 105: 60(1880).
