[jfr t. charakterismus, eng. characterism, ä. fr. caractérisme, om vissa växters likhet i utseende med olika delar av människokroppen o. därmed sammanhängande användning inom den folkliga medicinen; ytterst av lat. characterismus, av gr. χαρακτηρισμός, eg.: märkande med ett särskiljande tecken, till χαρακτηρίζειν (se KARAKTERISERA)]
1) (i fackspr.) motsv. KARAKTÄR 2, 3 o. KARAKTERISERA 1 a: uttryckande av det för ngn l. ngt karakteristiska; i sht konkret: egendomlighet som kännetecknar ngn l. ngt, i sht ngns språk. Nordensvan KonstH 217(1900; abstr.). Individuella karakterismer. 2NF 19: 1445(1913). Karaktärismer för den samtida tidningspressen i Stockholm. Berg TidnSpr. 14(1924).
