KARAMBOLLERA kar1ambole4ra, äv. -aŋ-, l. 01—, l. -bål-, i Sveal. äv. -e3ra2, äv. KARAMBOLERA -bol- l. -bål- l. -bωl-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KARAMBOLLAGE.
[jfr t. karambolieren, fr. caramboler; till KARAMBOLL]
spelt. i biljardspel: med spelbollen träffa (två l. flera andra bollar) i en stöt; äv. intr., om bollar: stöta samman (med varandra). Lundequist KonstSpel. 1: 25(1832). Lindskog Spelb. 312(1847). Ett par karrambolerande biljardbollar. Bremer NVerld. 2: 106(1853). 3NF 3: 287(1924). — särsk. i bildl. anv.: stöta samman (med ngn l. ngt). Gabrielle .. karambollerade helt oförtänkt, när hon öppnade dörren, med assessoren, som i detsamma inträdde. Bremer Hem. 1: 315(1839). Grebst Korea 268(1912).
