SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1935 KARAKUL kar1akɯ4l l. KARAKULL -kul4, r.; best. -en, äv. -n; pl. (i bet.: olika slag av ”karakul”) -er. Ordformer (äv. skrivet -cul) Etymologi [jfr t. karakul, eng. caracul; av ry. karakul, av turkiskt urspr.] (i fackspr.) 1) (föga br.) persian. FoFl. 1913, s. 134. En enkel välskuren kappa med något skinn av hållbar sort som lamm eller karacul. SvD 31/1 1932, Söndagsbil. s. 10. 2) elliptiskt för: karakulfår; i ssgr; jfr KARAKUL-AVEL, -RAS. Ssgr (i fackspr.): (2) KARAKUL-AVEL. SDS 1934, nr 277, s. 10. — (1) -FÅR. visst slags företrädesvis i vissa delar av sydvästra Asien levande fettsvansfår, av vars lamm persian erhålles. LAHT 1912, s. 60. SDS 1934, nr 277, s. 10. — -FÅR-AVEL. LAHT 1912, s. 60. — (2) -RAS, r. LAHT 1912, s. 60. SAOB Alfabetisk lista karakteristikon subst. karakteristisk adj. karakteristiskt karakterologi subst. karaktär subst. karakul subst. karakå subst. karal subst. karamboll subst. karambollage subst. karambollera verb Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
