SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAREKANT l. KARAKANT l. KARIKANT, r. l. m. l. f. (FörtHertJohLösegend. 1563, s. 73, Möller (1807)) l. n. (Werwing, BL); best. (ss. n.) -et; pl. -er.
Ordformer
(vanl. skrivet car-, -cant. chari- 1563. kara- (cara-) 17741807. kare- (care-) c. 16901851. cari- 1563)
Etymologi
[jfr mnl., holl. karkant, eng. carcan; av fr. carcan, ä. fr. äv. carquant, charchant, cherchant; jfr äv. mlat. carcannum; av ovisst urspr. I fråga om framställda tolkningsförsök se Gamillscheg EtymWb. 186 (1928)]
(†) halskedja av guld o. ädla stenar, förr ingående i den kungliga skruden. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 4. Så tog ArchieBiskopen den Konungsliga kiortelen af Altaret, och, med Marskalkernes tilhielp, satte den uppå Hans Kongl. Maj:t hängandes Carecantet der utan på. Werwing Hist. 2: 174 (c. 1690; i skildring av ceremonierna vid K. IX:s kröning). BL 19: 73 (1851; i skildring av ceremonierna vid K. IX:s kröning).
Spoiler title