SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KARELSK kare4lsk, äv. KARELISK kare4lisk, adj.; adv. -T. (förr äv. skrivet ca-. karelisk 15561856. karelsk (car-) 1557 osv.) adj. till KAREL l. KARELEN: som befinner sig i l. härstammar från Karelen, utmärkande för Karelen l. karelerna. The kareliske bönder. G1R 26: 113 (1556). Ahnlund Oljob. 100 (1924).
Avledn.: KARELSKA, äv. KARELISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (kareliska 1880 (i bet. 2)1895 (i bet. 2). karelska 1807 (i bet. 1)1929 (i bet. 1 o. 2))
1) karelsk kvinna. Weste (1807).
2) om den finska dialekt som talas i Karelen o. närgränsande delar av Ryssland. JALundell i Landsm. 1: 543 (1880).
Spoiler title