(i sht förr äv. skrivet car-. -eus 1781—1802. -ös 1847 osv.)
Etymologi
[liksom t. kariös av fr. carieux, av lat. cariosus, rutten, murken, avledn. av lat. caries (se KARIES)]
med. o. tandläk. om benvävnad l. tand: angripen av karies, karierad; om sjukdom l. sjukdomsförlopp: som innebär l. har egenskapen av karies. Andra hårda Ref-benet på högra sidan var .. inböjt och carieust. VeckoskrLäk. 1: 37(1781). Den cariösa processen i tänderna. LbKir. 2: 194(1922).
