[liksom ä. d. karme av mnt. karmen, kermen; jfr mnl. caermen, kermen, holl. kermen, ä. holl. äv. karmen, ä. t. karmen, feng. cirman, eng. chirm; avledn. av stammen i KÄRA, klaga]
(†) klaga, jämra sig; äv., med obj.: jämra sig över (ngt), beklaga (ngt). Botvidi 24Lijkpr. B 3 b(1620, 1628). Hoo wil then saak ey karme? Fosz 35(1621).
