publicerad: 1935
KARMELIT kar1meli4t, sbst.1, i bet. 1, 2 m.||(ig.), i bet. 3 r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet car-)
Etymologi
[jfr t. karmeliter, eng. carmelite, it. carmelita, karmelit, ävensom fr. carmélite, karmelitnunna; av lat. carmelites, invånare på Karmel (i mlat. äv. pl. carmelitæ, karmelitmunkar), avledn. av lat. Carmelus, namn på bärget Karmel i Palestina. — Jfr KARMELIT, sbst.2, KARMELIT, adj.]
1) (†) person som har sitt hemvist på l. härstammar från bärget Karmel i Palestina. 1Krön. 11: 37 (”12”) (Bib. 1541).
2) munk tillhörande karmelitorden; i pl. ngn gg äv. om karmelitnunnor. OPetri PEliæ a 1 b (1527). Sylwan (o. Bing) 1: 200 (1910; i pl., om karmelitnunnor). SvUppslB 15: 36 (1933).
3) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) benämning på ett slags päron: magdalenapäron. GBonde (1756) hos Trolle-Bonde Hesselby 161.
Ssgr (till 2; jfr ssgrna under KARMELIT, sbst.2): A: KARMELIT- l. KARMELITER-KLOSTER. (karmelit- 1929. karmelite- c. 1525. karmeliter- 1740—1929) kloster tillhörande karmelitorden. OPetri 4: 557 (c. 1525). Hildebrand Medelt. 3: 1103 (1903). —
-MUNK. (karmelit- 1885—1929. karmeliter- 1738—1929) munk tillhörande karmelitorden. Swedenborg Res. 79 (1738). Botin Utk. 550 (1764). Östergren (1929). —
-NUNNA. (karmelit- 1885—1929. karmeliter- 1745—1929) nunna tillhörande den kvinnliga grenen av karmelitorden. Möller (1745; under carmelite). Östergren (1929). —
-ORDEN. (karmelit- 1884—1933. karmeliter- c. 1700—1891) benämning på en munkorden som leder sitt ursprung från en i midten av 1100-talet grundad sammanslutning av eremiter på bärget Karmel i Palestina o. 1226 erhöll påvlig stadfästelse, varefter den upptogs bland tiggarordnarna o. 1452 erhöll en kvinnlig gren. Isogæus Segersk. 832 (c. 1700). SvUppslB (1933). —
-SPRIT. (karmeliter-) [jfr t. karmelitergeist. Ifrågavarande läkemedel har först framställts av karmelitmunkar i Paris] (i sht förr) farm. läkemedel framställt gm destillation med sprit av citronmeliss, citronskal, muskot, kanel o. kryddnejlikor. Lindgren Läkem. (1902). Gentz Lindgren 104 (1929). —
-VATTEN. (karmeliter-) [jfr t. karmeliterwasser, nylat. aqua carmelitarum, ävensom fr. eau des carmes, eg.: karmeliternas vatten. I fråga om anledningen till namnet se under -SPRIT] (i sht förr) farm. läkemedel framställt gm destillation med sprit av citronmeliss, citronskal o. lavendelblomma; äv. = -SPRIT. Ekbohrn (1868). Gentz Lindgren 104 (1929).
B (†): KARMELITE-KLOSTER, se A.
Spoiler title
Spoiler content