KARP kar4p, sbst.3, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. karp, prat, förtroligt tal; jfr isl. karp, skryt, i nyisl.: tvist, ävensom (det från nord. spr. lånade) meng. carp, samtal; till stammen i KARPA, v.1]
(i vissa trakter, vard., starkt bygdemålsfärgat) prat, skvaller. At .. till intet giöra det karpet om Karin Jonsdotter, i bygden vankat. VDAkt. 1735, nr 561.
