SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARP kar4p, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (BtFinlH 3: 262 (1550) osv.) ((†) -er G1R 11: 333 (1537; i bet. 1), BoupptSthm 1676, s. 947 a (i bet. 2); = (i bet. 1; HFinlKamF 1: 68 (1552))); förr äv. (i bet. 2) KARPE, sbst.2, l. KARPA, sbst.2, m.; pl. -ar.
Ordformer
(karp 1530 osv. karpa 15431618. karpe 1618)
Etymologi
[fsv. karp (i bet. 1); jfr sv. dial. (Finl. o. Estl.) karp (i bet. 1 o. 2), karpa (i bet. 2); av de etymologiskt skilda finska orden karppi, karpio, spannmålsmått, o. karpaa, korg, vilka äro av dels lit.-lett., dels slav. urspr.; se Thomsen BerörFinBaltSprog 183 (1890), R. Saxén i Landsm. XI. 3: 138 (1897),]
1) (i fråga om ä. finl. förh.) rymdmått för torra varor (vanl. säd), motsvarande 1/2 ”spann”; jfr KISTA. HH XI. 1: 14 (1530). Först wtgörs en skatt kalles bröduacke thet är 2 kolmis rog, och ther till 1 kolmis korn, och thet kallis en karp eller 1/2 span. HFinlH 3: 329 (1556). Schybergson FinlH 1: 249 (1887; i fråga om förh. under G. I:s regering). Cederlöf FinlPrästEkon. 105 (1934).
2) (†) i fråga om finl. förh.: låda, kista; äv. ss. måttsbestämning. j (dvs. 1) karp twoel. TullbSthm 1534, s. 5 a. 1 Eke Couffert beslagen .. 2 st. Finska Karper beslagne. BoupptSthm 1676, s. 947 a. jfr: 2 st. FinnCarpar. Därs. 1686, s. 751 a. — jfr RYSS-, TVÅL-KARP.
Ssg: A: (1) KARP-LAND. (karp- 1557 osv. karpe- 1557) [y. fsv. karp(e)land] (i Finl., förr) ytmått betecknande så stort jordområde som kunde besås med en ”karp” säd; jfr KIST-LAND. G1R 27: 80 (1557). Cederlöf FinlPrästEkon. 311 (1934; i fråga om förh. på 1500-talet).
B (†): KARPE-LAND, se A.
Spoiler title
Spoiler content