KARTOTEK kar1tote4k l. -å- l. -ω-, n.; best. -et; pl. =, äv. -er.
Etymologi
[jfr d. kartotek, t. kartotheke; bildat efter BIBLIOTEK, GLYPTOTEK m. fl. av lat. charta l. fr. carte, t. karte, o. gr. ϑήκη, förvaringsrum]
(i fackspr.) samling av kort (l. lappar) i en efter kortsystem inrättad (vanl. alfabetiskt ordnad) materialsamling; samling av registreringskort (l. -lappar); kortregister; lappkatalog; äv. om lådor l. skåp o. d. i vilka en dylik samling är inordnad l. om lokal i vilken den är inrymd. 2NF (1910). Kartotek och andra moderna kontorsutensilier. AffärsmÅb. 1920, s. 147. (Bankiren) gick .. bort till ett skåp, där han förvarade sitt kartotek. SvD 30/1 1927, Söndagsbil. s. 7. Att upplägga ett kartotek över de viktigaste grupperna av sinnessjukdomar. SvD(A) 1932, nr 340, s. 5.
