publicerad: 1935
KARTONG kartoŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(karton (car-) 1784—1885. kartong 1852 osv. cartonner, pl. 1817)
Etymologi
[jfr dan. o. t. karton, eng. carton (i bet. 1, 2), cartoon (i bet. 3); av fr. carton, av it. cartone, augmentativbildning till it. carta i bet. ”papper” (se KARTA, sbst.2); eg.: tjockt papper]
1) (i sht finare) tjockt o. styvt papper l. tunnare papp; stycke l. blad av dylikt papper l. papp avpassat l. avsett för visst ändamål (att skriva l. trycka ngt på l. att uppklistra teckning l. fotografi på o. d.). Pfeiffer (1837). Ingenting fördärfvar så ett godt intryck af en fotografi .. som oriktigt val af färg på kartongen. Roosval Schmidt 290 (1896). Vid tryckning av visitkort, matsedlar, reklamkort m. m. användes s. k. kartong. Elge BoktrK 122 (1915). Ehrström Konsthantv. 167 (1924). — jfr BREVKORTS-, ELFENBENS-, KONST-, KRIT-, PAPP-KARTONG m. fl.
2) ask l. fodral förfärdigad (förfärdigat) av kartong (i bet. 1) l. papp; pappask, pappfodral; särsk. om pappfodral för förvaring av manuskript l. smärre tryck l. teckningar l. gravyrer o. d. Kartong med etsningar av Zorn. Var snäll ge mig chokladen i en liten kartong! Kartong med papper och kuvert. Geografiska kartorne förvaras rullade å kafvel eller i kartoner. SPF 1848, s. 112. NKVårkatal. 1925, s. 26. — jfr BAKELSE-, BÄR-, CHOKLAD-, KLÄNNINGS-, PAPP-, SAMLINGS-, TVÅL-KARTONG m. fl.
3) i sht konst. på papper l. kartong (i bet. 1) utförd teckning l. målning; vanl. om dylik avsedd att utgöra modell till en vägg- l. glasmålning l. mönster till gobelängvävnad o. d. Innan man börjar måla (al fresco), gör man Cartoner eller Punsar, det är, tekningar på papper til den storlek arbetet skal hafva. Miniatursk. 82 (1784). Paul Chenavard, som föga målade, men tecknade desto större kartonger, der han framställde hela historiens filosofi i svårbegripliga bilder. Estlander KonstH 120 (1867). Nyblom i 3SAH 5: 53 (1890; om mönster till gobeläng). Ehrström Konsthantv. 138 (1924; i fråga om glasmålning). — jfr KOL-KARTONG.
4) boktr. blad som omtryckts för att vid häftningen l. bindningen insättas i st. f. ett felaktigt; kartongblad. Trycka kartong. SvLittFT 1833, sp. 831. Thon o. Kirsch 34 (1856). UB 6: 515 (1874). Östergren (1929).
5) (mindre br.) geogr. inom ramen av en geografisk karta anbragt bikarta som i större skala återgiver ngn del av huvudkartan. NF (1884). VL 1898, nr 99, s. 2. 2NF (1910).
-ARBETARE~0200. särsk. till 2: arbetare som sysslar med tillvärkning av kartonger. ArbStat. A 2: 74 (1899). NDA 1913, nr 128, s. 5. —
-BLAD.
(1) -BO, n. zool. myrbo vars byggnadsmassa utgöres av söndertuggat trä l. andra söndertuggade växtdelar hoplimmat (hoplimmade) med ngn körtelavsöndring. Adlerz MyrLiv 61 (1913). 3NF 14: 552 (1931). —
(1, 2) -MASKIN. tekn. maskin för tillvärkning av kartong(papp); äv.: maskin för tillvärkning av kartonger (pappaskar o. d.). VaruförtTulltaxa 1: 335 (1912). BonnierKL 8: 1606 (1926). VaruhbTulltaxa 1: 491 (1931). —
(1, 2) -OMSLAG~02 l. ~20. —
(jfr 1) -PAPP. (i sht i fackspr.) tunnare (o. finare) papp av sammanklistrade o. pressade papperslameller. TT 1873, s. 212. SFS 1911, nr 80, s. 48. —
(jfr 1) -PAPPER. (i sht i fackspr.) tunnare (o. finare) pappkartong av hoplimmade o. pressade pappersark (till visit-, reklamkort o. d.). Nyblæus Fotogr. 149 (1874). 2NF 37: 876 (1925). —
(3) -STICK. konst. o. tekn. ett slags kopparstick som (i likhet med en kartong till målning l. vävnad) blott återgiver konturen samt de viktigaste av övriga linjer o. skuggor. NF 8: 1341 (1884). 2NF 14: 995 (1910). —
(3) -STIL. konst. målarstil som (gm sin skissartade karaktär) påminner om utförandet på en kartong. Nordensvan KonstH 263 (1900). 2NF 21: 887 (1914). —
(3) -TECKNING. konst. teckning av kartong(er); äv. konkret: tecknad kartong.
Spoiler title
Spoiler content