SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KASA ka3sa2, v.4 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. kasa, glida, slinta, halka, skrubba vid (ngt), skrapa; av ovisst urspr.; möjl. besläktat med sv. dial. (Västerb.) kesa, med möda draga sig fram; jfr vidare t. dial. (Schweiz) käsen, kesen, draga, släpa]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) intr.
a) glida; slinta, halka; särsk.: under (relativt) stark friktion glida l. åka, ”rutscha”, ”hasa”; äv.: slira; jfr ASA, v.2 I 1, HASA, v.2 1 b. Det är riktigt spännande att knoga framåt och rutscha och kasa på blocken i detta hemlighetsfulla dunkel. Granvik Centralafr. 92 (1927). Chauffören bromsade in vagnen, men på grund av det glatta väglaget kasade bilen några meter. SDS 1935, nr 43, s. 5.
b) företaga en glidande rörelse (med ngt); särsk. i uttr. kasa med ngt (utefter ngt o. d.), låta ngt under (stark) friktion glida l. åka (utefter ngt osv.). Kasande med handen utefter ledstången, gnolade han helt omedvetet på den .. melodi (osv.). Sjöberg Kvart. 68 (1924). särsk. tekn. i fråga om viss metod för gravering av glas. Man ”kasar”, d. v. s. låter (den vid graveringen använda) trissan glida lätt över glaset och liksom skriver dit mönstret. RVogel hos Seitz Glas 17 (1933).
2) refl.: släpa l. kravla sig (till en plats); se KASA SIG FRAMÅT, UPP.
Särsk. förb. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): KASA AV10 4. till 1 a. Det (kan) hända at Ankaret intet har fått fart (dvs. fast l. fatt), utan kasat af den banken och drifvit til sjös. TörngrenMål. 258 (1802).
KASA NED10 4 l. NER4. till 1 a: åka ned, glida ned. Lundell (1893).
KASA OMKULL10 04, äv. IKULL04 l. KULL4. till 1 a: halka omkull, slinta. Lundell (1893).
KASA SIG FRAMÅT10 0 4~1. till 2: släpa sig framåt. Jag ligger orörlig ännu några minuter men kasar mig så åter sakta framåt. Ahlman Hav 124 (1916).
KASA SIG UPP10 0 4, äv. OPP4. till 2: släpa l. hasa sig upp. Tauson Dagb. 52 (1896).
Spoiler title
Spoiler content