publicerad: 1935
Ordformer
(förr äv. skrivet cast(e))
Etymologi
[liksom d. kaste av t. kaste l. eng. l. fr. caste, av port. casta, eg.: ren, oblandad ras, liksom span. casta i samma bet. av lat. castus, ren, kysk, obefläckad m. m. (jfr INCEST)]
1) benämning på var särskild av de från varandra skarpt avgränsade, ärftliga stånds- o. yrkesklasser i vilka det indiska samhället är indelat; äv. mera abstr., om förhållandet att tillhöra en viss kast l. den värdighet som följer med att tillhöra en viss kast. Braminernas, krigarnas kast. VFPalmblad i Svea 2: 12 (1819). En Bramin anses genom sådan beröring (som gemensam måltid) med en man af lägre kast förlora sin egen kast. Lind af Hageby Minn. 132 (1860). Nu finnas (i Indien) tusentals kaster, ty varje yrke är en kast för sig. Hedin Pol 1: 276 (1911). Kastens namn antyder vanligen ett särskilt yrke, varmed kasten på något sätt är associerad. Sandegren Kast 50 (1921). Charpentier Ind. 626 (1925). jfr JournSvL 1799, s. 245. — jfr BLAND-, BRAMIN-, KRIGAR(E)-, LÅG-KAST m. fl.
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. l. överförd anv.
a) i fråga om samhällsförhållanden o. d.: från andra skikt av befolkningen strängt avskild l. sig avsöndrande (i sht privilegierad) stånds- l. yrkesgrupp l. samhällsklass; ofta med mer l. mindre klandrande bibet. (med tanke på ståndshögfärd l. klassegoism o. d.). Den fordna länsadeln knäppte ihop och tillslöt sig som slägtadel, samt blef en egen kast. Geijer I. 1: 25 (1818). Hieroglypherna i Egypten (voro främmande) för alla opresterliga kaster. VFPalmblad i Svea 2: 10 (1819). Guldet fick makt att förtrycka, / rikmännens kast, en förnäm myriad, / stal millionernas lycka. Fröding NDikt. 144 (1894). (Skarprättaryrket) fick karaktär av en särskild kast både i fråga om giftermål och arv. Fatab. 1930, s. 237. — jfr HÄRSKAR(E)-, MILITÄR-, PRÄST-, RIKEMANS-KAST m. fl.
b) allmännare, om (mer l. mindre sluten) grupp l. kategori av personer som utöva samma yrke l. värksamhet o. dyl. l. ha gemensamma intressen l. uppvisa gemensamma egenskaper osv.; ”skrå”; kotteri; ofta med mer l. mindre nedsättande bet. ”Det lärda skrået”, eller — enligt det nyaste uttrycket — ”den lärda casten”. SvLitTidn. 1821, sp. 721. Tegnér (WB) 4: 298 (1823). Löjtn. Fischerström hör till den äldre kasten ibland de ridande. NTIdr. 1898, Julnr s. 11. Tante Rüttenschölds flickor utgjorde en sluten kast, ett slags kvinnligt prästkollegium. Bergman Mark. 19 (1919).
Ssgr: (1, 2) KAST-ANDA. eg. om den samhällsuppfattning som tager sig uttryck i det indiska kastväsendet med dess starka söndring mellan de olika klasserna; vanl. allmännare: benägenhet l. strävan hos en klass l. ett stånd l. en yrkesgrupp o. d. att strängt avsöndra sig från andra klasser osv. (vanl. med tanke på att detta sker av ståndshögfärd l. för främjandet av egna intressen o. d.); klass- l. ståndsegoism, skråanda. SvTyHlex. (1851). Efter hvad mig här berättas, lär kastandan (i Indien), långt ifrån att aftaga, alltjämt mera vinna i styrka. Wachtmeister Ind. 1: 110 (1894). Dreyfusaffären var en följd af den militära kastandan och hedersuppfattningen i Frankrike. Laurin Våld 360 (1910). —
(1, 2) -FÖRDELNING. KrigVAT 1834, s. 452. Brahmareligionen till hvilken såsom en hufvudsak hörer Kastfördelningen. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 36. —
(1, 2) -FÖRDOM~02 l. ~20. fördom som utmärker viss kast l. klass l. visst stånd o. d.; vanl. i pl. AB 1845, nr 132, s. 3. Kadettanstalterna skänka de blifvande officerarne en högst ytlig bildning men desto flere kastfördomar. GHT 1904, nr 253 B, s. 1. —
(1) -INRÄTTNING~020. (numera föga br.) = -INSTITUTION; äv. i överförd anv. (jfr KAST, sbst.3 2). De Asiatiska folkslagen ägde etablerade cast-inrättningar långt före de Europeiska folkens första samhällsskick. KrigVAH 1824, s. 5. Hartmansdorff PVetA 1850, s. 16. —
(1) -LÖS. som icke tillhör ngn kast; som tillhör ngn av de orena kasterna (parias); ngn gg bildl. (jfr KAST, sbst.3 2). LdMissionT 1859, s. 53. Lindqvist Herr. 190 (1917; bildl.). De orena kasterna eller de ”kastlösa”. Sandegren Kast 47 (1921). —
(1) -MÄRKE. märke l. (utmärkelse)tecken som utvisar tillhörigheten till viss kast; äv. oeg. l. bildl. (jfr KAST, sbst.3 2). Rydberg KultFörel. 2: 249 (1885; bildl.). Funch KBref 256 (1909). Från rynkade pannor grina .. de många fantastiska kastmärkena. Wilhelm SolLys. 209 (1913). Smokingen var helt enkelt kastmärket. Granlund Carlé OdågJourn. 81 (1915). —
(1) -REGEL; pl. -regler. (rituell l. social) regel som gäller för var särskild kast; vanl. i pl. MissionT 1853, s. 44. Sandegren Kast 72 (1921). —
(1, 2) -SKILLNAD. Det tyckes ej vara upplyst huruvida kastskillnader och religiösa begrepp finnas (på Påskön). Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 13. (Budda) förkastade Vedaböckerna(,) självspäkningen och kastskillnaden. Hedin Pol 1: 287 (1911). Sandegren Kast 255 (1921). —
Spoiler title
Spoiler content