SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RIKEMAN ri3ke~man2, äv. RIKMAN ri3k~man2, m.; best. -mannen; pl. -män ~män2.
Ordformer
(rik- (rjk-) 1685 osv. rike- 1855 (: Rikemanssjuka) osv.)
Etymologi
[jfr d. rigmand, nor. rikmann, t. reichmann; av RIK, adj., o. MAN, sbst.2]
rik man; kapitalist; motsatt: fattigman. Edgren GbgHögsk. 17 (1891). Guldet fick makt att förtrycka, / rikmännens kast, en förnäm myriad, / stal millionernas lycka. Fröding NDikt. 144 (1894). En knivig affärsman och en efter tidens mått väldig rikman. Hellberg FrödingM 17 (1925; om G. Frödings farfar). I Absalons testamente uppradas rikemännens utstyrsel för eftervärldens ögon. Andersson SkånH 1: 446 (1947). — särsk. i sg. (vanl. obest.) i totalitetsbemärkelse: den rike, en rik; ss. genitivattribut ofta liktydigt med förled i ssg: rikemans- (särsk. i uttr. rikemans barn l. liv, rikemansbarn resp. rikemansliv); jfr RIK, adj. 3 b. Persicher, Apricoser / Är Rjkmans Maat. Spegel GW 119 (1685). En som förer rikmans lefnad, han både äter och dricker för mycket. VetAH 1762, s. 8. Unge Schönherr, som var ett rikemans barn. Gellerstedt i 3SAH 25: 19 (1911). Rikmans sjuka och fattigmans bryggnad spörjas vitt. Hembygden(Hfors) 1912, s. 126. Det rikemans liv jag nu förde. Claëson Lockhart Farväl 40 (1934). Lo-Johansson Förf. 103 (1957).
Ssgr: RIKEMANS-BARN. barn till rika föräldrar; motsatt: fattigmansbarn; jfr barn I 1 b γ. ÅbSvUndH 25: 92 (i handl. fr. 1867). —
-BONING. (mera tillf.) jfr -hem. Steffen ModEngl. 122 (1893). —
-BORD. jfr bord, sbst.1 6, 7. Mattsson LycklÖ 176 (1907). —
-DOTTER. jfr -barn. Fröding Eftersk. 2: 81 (1897, 1910). —
-DRÄKT. (mera tillf.) dräkt (av sådant slag) som bäres av den rike l. de rika. Gripenberg Drifsnö 9 (1909). —
-EGOISM. (mera tillf.) egoism hos den rike l. de rika. 2NF 25: 586 (1916). —
-GRAV, r. l. f. (mera tillf.) jfr grav, sbst.1 3. Fornv. 1917, s. 88. —
-HEM, n. hem (se d. o. I 2) där (en rik bor l.) rika människor bo. Öberg Makt. 2: 14 (1906). —
-HJÄRTA. (tillf.) en riks l. den rikes hjärta. Ossiannilsson Hav. 12 (1910). —
-HUS. jfr -hem. VL 1899, nr 70, s. 2. —
-KAST, r. (mera tillf.) bildl.; jfr -klass o. kast, sbst.3 2 a. Segerstedt Händ. 132 (1926). —
-KLASS. samhällsklass av rikemän; de rikas samhällsklass. GHT 1904, nr 253 B, s. 1. —
-KOST. jfr kost, sbst.3 2 b. Hansson Nott. 96 (1885). —
-KULTUR. jfr kultur 8. Almquist VärldH II. 1: 122 (1931). —
-KVARTER. jfr kvarter 12 o. -hem. Dahlin Canada 25 (1929). —
-LEVNAD. (numera bl. tillf.) jfr -liv. SP 1809, nr 38, s. 2. —
-LIV. jfr liv I 3. Gripenberg Järnefelt MFöräldrRom. 74 (1929). —
-LYX. jfr lyx 1, 2. GHT 1904, nr 253 B, s. 1. —
-MILJÖ. jfr miljö 4. Form 1949, s. 47. —
-NÖJE. jfr nöje 5, 5 b. Staaff Blasco Ibañez Vass 81 (1910). —
-PARTI. (i sht i agitatoriskt spr.) politiskt parti som stöder sig på l. omfattar de rika i samhället l. strävar att tillgodose deras intressen o. d. SvD(B) 1944, nr 320, s. 4. —
-POJKE. (mera tillf.) jfr -barn. Hemmer ManSamv. 87 (1931). —
-SJUKA. (numera bl. mera tillf.) sjukdom som företrädesvis drabbar rika människor; överklassjukdom; i sht förr särsk. ss. beteckning för gikt. Dalin Arg. 1: 80 (1733, 1754; om gikt). Östergren (1936; om gikt). —
-SLÄKT. släkt av rikemän. IdrBl. 1935, nr 124, s. 9. —
-SON. jfr -barn. GHT 1895, nr 213, s. 3. —
-SÄTT, n. (mera tillf.) sätt att vara som är karakteristiskt för den rike l. de rika. Lysander Almqvist 252 (1878). —
-VANA. jfr -sätt; i sht i pl. Benedictsson FruM 178 (1887; i pl.). —
-VILLA, r. l. f. jfr -hem. TT 1901, Ark. s. 30. —
-VÅNING. jfr -hem. Form 1949, s. 47. —
-VÄLDE. (mera tillf.) förhållandet att (l. styrelseform varvid) makten i ett samhälle ligger i de rikas händer, pänningvälde, plutokrati. Warburg Richert 2: 385 (1905).
Avledn.: RIKEMANSAKTIG, adj. (mera tillf.) som påminner om l. ger intryck av rikeman l. vad som är karakteristiskt för de rika. Strindberg Hems. 11 (1887).
Spoiler title
Spoiler content