SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KASTANJ kastan4j l. KASTANJE kastan4je, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. KASTANEA l. KASTANIA, r. l. f.; pl. -er; förr äv. KASTAN, sbst.; pl. -er. Anm. I ä. bibelöversättningar förekommer den ä. t. pl. castaneen. 1Mos. 30: 37 (Bib. 1541, 1703; Luther: Castaneen).
Ordformer
(förr vanl. skrivet ca-. carst- 1640. castagne c. 1780 (: Castagne träd) 1817 (: Castagneträdet). castagner (chas-), pl. 16441705. castan 1615 (: castaner, pl.)1644. kastanea (cast-) 15791739 (: castaneer, pl.). castania c. 1635. kastanie (ca-) 17381852. kastanie- (ca-) (i ssgr) 1547 (: castaniebruun)1917 (: kastanieborren, sg. best.). kastanier (cast-, kasst-, m. fl. former), pl. 15481884. kastanj 1818 osv. kastanje (cast-) 17731929. kastanjer (cast-), pl. 1712 osv.)
Etymologi
[jfr y. fsv. castanee- (i ssgn castanee nyterna), fd. castanee- (i ssgn castaneebarch), d. kastanie l. kastanje, mnl. castaegne, carstaenge m. fl. former, holl. kastanje, fht. castānie, t. kastanie (ä. t. äv. karstanie), fr. châtaigne, it. castagna, span. castaña; ytterst av lat. castanea, i senlat. med biformen castinea (varav fht. chestinna, kestina, ä. eng. chesteine, chesten, vartill eng. chestnut), av gr. καστανέα; sannolikt inlånat i gr. från ngt språk i Mindre Asien. — Jfr KASTANJETT]
1) (individ l. art av) det till familjen Fagaceæ hörande trädsläktet Castanea Tourn.; i sht om den i Mindre Asien, Sydeuropa o. västra Mellaneuropa i stor utsträckning odlade o. äv. ss. vild förekommande arten Castanea vesca Gærtn. (i södra Sv. stundom odlad ss. park- o. prydnadsträd), äv. kallad äkta l. ätlig kastanj. VarRerV G 8 b (1579). Äkta kastanien är för oss af föga värde såsom fruktträd. HbTrädg. 3: 111 (1872). På Krapperup finnas äkta kastanjer af 13 à 15 meters höjd. Nathorst LandtbrSk. 6 (1896).
Anm. till 1. Ordet kastanj användes (efter motsvarande ord hos Luther, jfr anm. till böjningen ovan) i Bib. 1541 o. 1703 ss. översättning av det hebr. ord i 1Mos. 30: 37, som i Septuaginta återgivits med πλάτανος, i Vulgata med platanus, i Bib. 1917 med: lönn.
2) den (i sht i Sydeuropa och västra Mellaneuropa) ss. födoämne använda, kantigt rundade, brunskaliga frukten (nöten) av trädet Castanea vesca Gærtn. (se 1), vilken vanl. tillsammans med två l. tre andra dylika sitter omsluten av en långtaggig fruktskål som borttages vid skörden; äv. kallad äkta l. ätlig kastanj; äv. ss. ämnesnamn. Rostade, kokta kastanjer. TullbSthm 17/12 1548. De Castanier, som E(ders) K(ärlighet) oss sändt hafver. Katarina Jagellonica (1583) i SvMag. 1766, s. 705 (ur brev till furstinnan av Mecklenburg). Mångel(are) som handla medh Pommerantz, Citroner, Castanier, Wallnötter och Löök. OrdnAccijs 1650, s. 6. Import af äkta kastanj till Frankrike från Italien och Turkiet. Jönsson Gagnv. 137 (1910). Kjellin (1927). — särsk.
a) (förr) farm. i uttr. torra kastanjer, benämning på i den ä. medicinen använd drog som utgjordes av torkade kastanjer. ApotT 1698, s. 30. Därs. 1739, s. 31.
b) [jfr motsv. uttr. i d., holl., t., fr. o. it. Uttr. härleder sig från den gamla (av La Fontaine behandlade) fabeln om apan som narrade katten att krafsa rostade kastanjer ur elden o. därefter själv förtärde dem] i det bildl. uttr. krafsa (stundom kratsa) kastanjerna ur elden (åt l. för ngn), äv. ngns kastanjer ur elden, förr äv. draga l. nappa l. riva l. taga ngns kastanjer ur elden l. kastanjerna ur elden (åt ngn), till gagn för ngn (o. i stället för honom) utföra ngt som (för honom) är svårt l. farligt l. obehagligt, hjälpa ngn ur svårigheter l. ur en svår l. obehaglig belägenhet, undanröja svårighet(er) för ngn. RP 10: 584 (1644). Det finnes intet skäl, hvarför Tyskland skall låta bruka sig till den föga afundsvärda uppgiften att ”krafsa kastanierna ur elden” åt Ryssland. VL 1895, nr 98, s. 3. Det kostade pengar att få bort honom (dvs. Sören Norby) från hans rovnäste (på Gotland). Bäst vore ju att få någon annan att krafsa kastanjerna ur elden. Grimberg SvFolk. 2: 39 (1914). Palmgren Beals Mex. 196 (1924). jfr (†): Si alliera oss (dvs. om vi ingå allians), forte illi (dvs. måhända de, näml. våra allierade) med våra kloor taga castan[jerna] uhr elden. RP 8: 79 (1640).
3) art av släktet Aesculus, i sht arten Aesculus hippocastanum Lin., vars frön likna äkta kastanjer, hästkastanj; äv. om hästkastanjens frön; ngn gg i uttr. oäkta, förr äv. bitter l. mindre l. vild kastanj. Mindre Castaneer eller Horss-Castanjer. Mont-Louis FrSpr. 220 (1739). Barchæus LandthHall. 119 (1773). Oäkta kastanj (hästkastanj). Laurell Växtn. 25 (1904). Kastanjernas knoppar voro svullna. Siwertz JoDr. 6 (1928). — jfr HÄST-KASTANJ.
4) (i sht i fackspr.) veden av kastanj (i bet. 1 o. 3), kastanjeträ. Rothstein Byggn. 28 (1856).
5) ört med ätliga rotknölar, vilka mer l. mindre erinra om kastanjer; i ssgn JORD-KASTANJ.
6) zool. o. veter. benämning på den hornartade hudutväxt som sitter på insidan av hästdjurens underarm (strax ovanför handroten), hos vissa arter äv. på insidan av mellanfoten. Dannström Hering 143 (1848). Rosén Djurgeogr. 53 (1914).
Ssgr: A (†): KASTANEA-BRUN, -TRÄ, se E.
B [av castaneæ, lat. gen. av KASTANEA] (†): KASTANEE-BRUN, -NÖT, se E.
(2) -OLJA, f. olja pressad ur kastanjer. Linc. (1640; under castaninus).
-TRÄ, se E.
C [efter ä. t. castaneen-] (†): KASTANEN-TRÄ, se E.
D [av t. kastanien-] (†): KASTANIEN-BRUNT, se E.
E (Anm. Formen kastanj- är den vanligare i ssgr vilkas senare led börjar med vokal, ävensom i alla fackspråkliga ssgr, formen kastanje- föredrages i icke fackspråkliga ssgr vilkas senare led börjar med konsonant): (1, 3) KASTANJ- l. KASTANJE-ALLÉ. särsk. till 3. Malin Lalin (1839) hos Dahlgren 2Ransäter 41. Kléen Jasm. 88 (1898).
(3) -BAGGE. [efter det nylat. artnamnet, vilket föranledts av en äldre, oriktig uppfattning, att insekten i fråga lever på hästkastanjen] entomol. skalbaggen Melolontha hippocastani F., kastanjborre. Dahlbom Insekt. 11 (1837). 2NF 20: 630 (1914).
(1, 3) -BARK. särsk. (i sht i fackspr.) till 3, om hästkastanjens bark (på grenarna), använd för framställning av kastanjextrakt (se d. o. a), tidigare äv. ss. drog. Darelli Sockenapot. 64 (1760). Hirsch LbGarfv. 40 (1898).
(1, 3) -BLAD.
(1, 3) -BLOMMA, r. l. f. särsk. till 3, om hästkastanjens blommor, förr använda ss. drog (för beredning av hästkastanjtinktur). Hallström ItBr. 33 (1901). Lindgren Läkem. (1902).
(3) -BORRE, m. l. r. entomol. = -BAGGE. LB 2: 218 (1900).
(2) -BRUN. (castanea- 1538. kastanee- 1640. kastanj- 1828 osv. kastanje- 1547 osv.) som har kastanjernas mörkbruna, i rödt o. gult skiftande färg. VarRerV 21 (1538). Et par .. Castaniebruna Vagnshästar. DA 1793, nr 285, s. 3. Hennes tjocka, kastanjebruna, präktiga hår. Heidenstam End. 24 (1889).
(2) -BRUNT, n. (kastanien- 1720. kastanj- 1874 osv. kastanje- 1791 osv.) kastanjebrun färg. Lindestolpe Färg. 11 (1720). Sahlin SkånFärg. 154 (1928).
(1) -EK. [jfr t. kastanieneiche, eng. chestnutoak] bot. o. trädg. om vissa ekarter vilkas blad likna den äkta kastanjens; särsk. om den i Nordamerika inhemska eken Quercus Prinos Lin. jämte vissa närstående arter. Kalm Resa 2: 202 (1756). Jönsson Gagnv. 435 (1910).
(1, 3) -EXTRAKT. särsk. till 1.
a) i sht garv. garvämne som utgöres av ett gm avkok på kastanjeträdets ved l. bark o. efterföljande indunstning erhållet extrakt (äv. användt ss. medel mot pannsten). (Ekenberg o.) Landin (1892). Kjellin (1927).
b) farm. ett ur kastanjeträdets blad erhållet fluidextrakt (ingående ss. beståndsdel i vissa kikhostmedel). Lindgren Läkem. (1902).
(2) -FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. (mindre br.) jfr -BRUNT. Linc. (1640; under ferrugo). Björkman (1889).
(2) -FÄRGAD, p. adj. jfr -BRUN. GenMRulla 5/10 1711. Hornborg LoeweneckKamp 11 (1928).
(2) -GLAS. (†) om ett slags vinglas (med kastanjebrun färg?). VinkällRSthm 1557.
(2) -KROKETT. kok. av kastanjer, socker, ägg, smör m. m. tillagad krokett. Hagdahl Kok. 274 (1879). Escoffier 2: 250 (1928).
(2) -LAV. bot. laven Lecanora badia Ach., vilken utmärkes bl. a. av kastanjebrun, plan bål. Krok o. Almquist Fl. 2: 118 (1907).
(1, 3) -LUND. särsk. (i sht i fråga om utländska förh.) till 1. Linc. (1640; under castanetum). Bremer GVerld. 2: 41 (1860).
(2, 3) -MJÖL. (i sht i fackspr.) av äkta kastanjer l. hästkastanjer beredt mjöl. Retzius FlVirg. 28 (1809; i fråga om äkta kastanjer). För gödboskap är kastaniemjöl lika förträffligt som för mjölkkor. Arrhenius Jordbr. 3: 262 (1861). Fikon .. inpackade i kastanjemjöl eller lagerbärsblad. Ekenberg (o. Landin) 263 (1889).
(2) -MUSSERON. bot. den kastanjebruna svampen Tricholoma albobrunneum (Pers.) Fr. Romell Lindblad 38 (1901).
(1, 3) -NÖT, r. l. f. (kastanee- 15431640. kastanje- 15781861) [y. fsv. castanee nyterna, pl. best. (PMånsson 333); jfr eng. chestnut, ävensom lat. castaneæ nuces, pl., gr. καστάνεια κάρυα, pl.] (numera knappast br.) nöt l. frö av äkta kastanj resp. hästkastanj. Chastanee nytt(er) 2 fatt för 20 gollen tilsammens. TullbSthm 10/4 1543. Arrhenius Jordbr. 3: 262 (1861; i fråga om hästkastanj).
(2) -PURÉ. kok. (flytande l. fast) puré som tillredts av kastanjer. Hagdahl Kok. 752 (1879). Fast kastanjepuré. Högstedt KokB 390 (1920; rubrik).
(1) -SIRAP. farm. sirap med kastanjextrakt (se d. o. b) ss. väsentlig beståndsdel (använd ss. kikhostmedel). Lindgren Läkem. (1891, 1902).
(2, 3) -SKAL. fruktskål l. fröhus av äkta kastanj resp. hästkastanj; äv. om frukt- resp. fröskalet. Hamb. (1700). Cavallin (1876). Beskow Sag. 54 (1903).
(2) -SOPP. bot. den på hattens översida kastanjebruna svampen Boletus castaneus Bull. Romell Lindblad 80 (1901).
(1, 3) -TRÄ. (kastanea- 1538. kastanee- 1640. kastanen- c. 1580. kastanje- 1638 osv.)
1) veden av äkta kastanj l. hästkastanj; jfr KASTANJ 4. Mollet Lustg. D 2 b (1651). Eneberg Karmarsch 1: 41 (1858; om veden av hästkastanj). Kjellin (1927; om veden av äkta kastanj).
2) (†) = -TRÄD 1. VarRerV 56 (1538). Serenius Iiii 3 b (1757). Fischerström Mäl. 267 (1785).
Ssg (till -TRÄ 1): kastanj(e)trä-extrakt. i sht garv. kastanjextrakt (se d. o. a). TT 1898, K. s. 39. VaruhbTulltaxa 1: 163 (1931).
(1, 3) -TRÄD.
1) träd av ettdera av släktena Castanea Tourn. o. Aesculus Lin., äkta kastanj l. hästkastanj; förr äv. i uttr. oäkta kastanjeträd, hästkastanj. KKD 5: 275 (1711). Linné Ungd. 1: 269 (1731; om äkta kastanj). Kastanjeträden sträckte sina hvita och blekröda blomsterfacklor upp öfver de mörka löfhvalfven. Gripenberg MörkrPort. 4 (1909).
2) (†) = -TRÄ 1. Palmstedt Resedagb. 124 (c. 1780). Rinman JärnH 380 (1782).
(2) -TÅG. bot. den med mörkbruna blomhuvuden försedda tågarten Juncus castaneus Sm., bruntåg. VetAH 1814, s. 92. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 659 (1901).
Spoiler title
Spoiler content