SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KATOPTRISK katop4trisk, adj.
Ordformer
(kath- 1850)
Etymologi
[jfr t. katoptrisch, eng. catoptric, fr. catoptrique; av nylat. catoptricus, av gr. κατοπτρικός, som tillhör l. har avs. på en spegel l. speglar, avledn. av κάτοπτρον, spegel (besläktat med OPTIK, OPTISK)]
(i fackspr., i sht fys.)
1) som tillhör l. har avs. på katoptriken. Weste 1: 401 (1807). Dalin (1852). 2NF (1910).
2) som beror på l. grundar sig på ljusets reflexion. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 66. Katoptriska teleskoper, stora kikare, som äro försedda med reflektions-speglar. Ekbohrn (1868). 2UB 9: 493 (1906).
Spoiler title
Spoiler content