SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KEFIR ke4fir, r.; best. -n l. -en (2NF (1910)).
Ordformer
(ke- 1885 osv. ki- 1892. -fir 1885 osv. -fyr 1892)
Etymologi
[jfr t. kefir, eng. kefir, kefyr, ry. kefir; av kaukasiskt urspr.]
(i sht i fackspr.) benämning på en svagt alkoholhaltig dryck framställd (urspr. i Kaukasus) av komjölk (stundom får- l. getmjölk) som fått jäsa under invärkan av en viss flora av mikroorganismer (kefirkorn); äv. om kefirkorn. Hallin Hels. 2: 859 (1885). Fries SystBot. 376 (1897). Jönsson Gagnv. 268 (1910).
Ssgr (i sht i fackspr.): KEFIR-BAKTERIE. Fries SystBot. 411 (1897).
-BEREDNING. Hallin Hels. 2: 859 (1885). BotN 1908, s. 185.
-FERMENT. jfr -KORN. Wirgin Häls. 2: 103 (1931).
-JÄST. jfr -KORN. Jönsson Gagnv. 268 (1910).
-KORN. om de hårda, oregelbundna, gulbruna l. gulgröna, fettglänsande klumpar l. korn, innehållande jästsvampar, bakterier m. m., vilka utgöra den flora av mikroorganismer medelst vilken kefir beredes, kefirsvamp. 2UB 4: 321 (1899). BotN 1908, s. 185. 3NF 11: 574 (1929).
-SVAMP. = -KORN. (Ekenberg o.) Landin 511 (1892). 2NF 13: 1361 (1910).
Spoiler title
Spoiler content