[jfr t. kefir, eng. kefir, kefyr, ry. kefir; av kaukasiskt urspr.]
(i sht i fackspr.) benämning på en svagt alkoholhaltig dryck framställd (urspr. i Kaukasus) av komjölk (stundom får- l. getmjölk) som fått jäsa under invärkan av en viss flora av mikroorganismer (kefirkorn); äv. om kefirkorn. Hallin Hels. 2: 859(1885). Fries SystBot. 376(1897). Jönsson Gagnv. 268(1910).
-KORN. om de hårda, oregelbundna, gulbruna l. gulgröna, fettglänsande klumpar l. korn, innehållande jästsvampar, bakterier m. m., vilka utgöra den flora av mikroorganismer medelst vilken kefir beredes, kefirsvamp. 2UB 4: 321(1899). BotN 1908, s. 185.3NF 11: 574(1929). —
