SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KEDJA ɟe3dja2, äv. KÄDJA ɟä3-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(ke- 1796 osv. kä- 1800)
Etymologi
[jfr d. kæde, v., nor. kjede, v., holl. ketenen, t. ketten; avledn. av KEDJA, sbst.]
1) (i sht i vitter stil) motsv. KEDJA, sbst. 1: binda (ngn l. ngt) l. fängsla (ngn) med kedja l. kedjor. Kullberg Domaren 46 (1842). Den pelare, vid hvilken Paulus och Petrus voro kedjade. Rydberg Sägn. 61 (1874). Han kedjades med järn vid väggen. Arbman Silv. 124 (c. 1890). En papegoja sitter kedjad på en förgylld ställning. Hallström BCap. 70 (1900). — särsk. bildl.: binda (ngn l. ngt vid ngn l. ngt); fängsla, fjättra, hålla (ngn) bunden; äv. med saksubj.; vanl. i p. pf. Nordin i 2SAH 2: 190 (1798). Mängden af det svaga könet är kedjad vid hemmet genom vanan, pligten och nödvändighetens band. Snellman Gift. 1: 131 (1842). Hedberg Dagt. 77 (1876).
2) (i sht i vitter stil; se dock b) bildl., motsv. KEDJA, sbst. 3: sammanfoga l. sammanlänka till en kedja; särsk. refl. l. i pass. med intr. bet.: länka sig samman (med ngt), bilda en sammanhängande kedja (med ngt), anknyta l. ansluta sig (till ngt). Wallin Rel. 1: 260 (1817, 1825). Händelser, som sedan kedja sig vid denna (första tillfälliga händelse). Wetterbergh Selln. 67 (1853). Dagarna och minuterna kedjades vid varandra i ett dött, mekaniskt sammanhang. Beskow Enhet 88 (1916). — särsk.
a) (enst., †) motsv. KEDJA, sbst. 3 a α; i uttr. kedja en dans, bilda kedja o. utföra en kedjedans. Sjungen, och med glädjen, / Med behagen kedjen / Än en bröllopsdans! Wallin Vitt. 2: 41 (1806).
b) [jfr holl. het garen ketenen] färg. motsv. KEDJA, sbst. 3 b: (vid bykningen före färgningen) sammanlänka (härvorna i en bunt garn). Sahlin SkånFärg. 204 (1928).
Särsk. förb.: KEDJA FAST10 4. till 1: fästa (ngn l. ngt vid ngt) med kedja; fängsla med kedja. Ridderstad SDikt. 3: 415 (1843, 1862; oeg.). Kedja fast en båt. TurÅ 1908, s. 303. särsk. (i vitter stil) bildl.; äv. refl. Leopold 2: 148 (1796, 1815). Den kärlek, som kedjar mitt väsende fast vid mitt fädernesland. BEMalmström 7: 134 (1850). Michaelson Ungk. 55 (1892; refl.). 2NF 27: 1482 (1918). jfr FASTKEDJA.
KEDJA IHOP10 04 l. HOP4 l. TILLHOPA032 l. 040. till 1: förena l. sammanbinda medelst kedja. Lindfors (1815). särsk. (i vitter stil) bildl. Wetterbergh SamhKärna 2: 106 (1857). Den gemensamma striden mot adeln hade kedjat de ofrälse stånden fast tillhopa. Malmström Hist. 6: 357 (1877). jfr HOPKEDJA.
KEDJA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMANS040 l. 032. jfr SAMMANKEDJA.
1) till 1: förena l. sammanbinda med kedja. Björkman (1889). särsk. (i vitter stil) bildl. Rundgren Minn. 2: 30 (1871, 1883). Kedja forntid / och framtid samman. Rydberg Dikt. 2: 153 (1888, 1891).
2) (i sht i vitter stil; se dock slutet) till 2: förena (olika saker) till en sammanhängande kedja; äv. refl. Plötsligt börja dunkla minnen att röra sig i mitt hufvud och tveksamt kedja sig samman till osäkra tankegångar. Böök ResFrankr. 58 (1916). särsk. färg. till 2 b. (Garn-)härvorna i en bunt kedjades samman likt byglar i en hopsättbar ketting. Sahlin SkånFärg. 96 (1928).
Spoiler title