SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KELTO- käl1tω- l. -to- l. -tå-.
Etymologi
[jfr t. kelto-, eng. o. fr. celto-; ssgsform till KELT, sbst.2]
i ssgr.
Ssgr (etnogr. o. språkv.): KELTO-ITALISK10040. som har avs. på l. tillhör den mycket långt tillbaka i tiden liggande period då de keltiska o. italiska språken, enl. vad som allmänt antages, bildade en språkgemenskap. 19Årh. VIII. 2: 276 (1924).
-LIGUR1004. (i fråga om forntida förh.) individ tillhörande de med kelter starkt uppblandade ligurerna i sydöstra Frankrike. Vising TrubDiktn. 13 (1904).
-LOG104. [jfr t. keltolog, eng. celtologue] forskare l. kännare av kelternas språk, kultur o. historia. 2NF 9: 566 (1908). Sylwan (o. Bing) 1: 59 (1910).
-LOGI1004. vetenskapen om l. vetenskapligt studium av kelternas språk, kultur o. historia. Bergström LittNat. 34 (1889).
Spoiler title
Spoiler content