KILO- ɟi1lω-, äv. ki1-, äv. ɟil1- l. kil1-, stundom -o- l. -å-, äv. (i sht i de vanligaste o. minst fackmässiga ssgrna) 40~ l. 30~.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. kilo-, av fr. kilo-, bildat (i samband med metersystemets införande på 1790-talet) till gr. χίλιοι, tusen; jfr KILIASM, KILO]
i ssgr som beteckna ett mått vilket innehåller en av den senare ssgsleden angiven måttsenhet tusen ggr.
Ssgr (jfr KILO ssgr): KILO-AMPÈRE. fys., tekn. Klint (1906). Auerbach (1909). —
-GRAM, se d. o. —
-HERTZ. fys., tekn. enhet för angivande av svängningstal (= 1000 hertz, dvs. 1000 svängningar per sekund); i skrift ofta förkortat kHz. RadioteknRevy 1929, nr 3, s. 8. —
-METER, se d. o. —
-WATT-TIMME. fys., tekn. eg.: en timmes förbrukning av elektrisk energi av 1 kilowatts effekt; enhet för mätning av elektrisk energi l. elektriskt arbete (= 860 kilogramkalorier); i skrift ofta förkortat kwt. TT 1893, M. s. 96. FörslElektrOrdl. (1931).
Ssg: kilowattim- l. kilowattimme-mätare, r. l. m. (-tim- 1922—1931. -timme- 1905—1933) instrument för uppmätning av förbrukning av elektrisk energi. JernkA 1905, s. 403. —
-VOLT-AMPÈRE. tekn. enhet för angivande av (skenbar) effekt hos en transformator l. växelströmsgenerator gm multiplikation av talen för spänningen i kilovolt o. strömstyrkan i ampère; i skrift ofta förkortat kva. TT 1900, M. s. 135. SvUppslB (1933).
