publicerad: 1935
KIMRÖK ɟim3~rø2k l. 4~1 (Weste har båda accentformerna), r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(keenroock (-ch) 1631—1633. keenrö(ö)k 1640—1675. kijmröök 1637. kimeröck 1637. kimmerök 1832. kimrö(ö)k 1680 osv. cimrök 1679. kinneröök 1671. kinn röök 1583. kinröck 1640. kinrö(ö)k 1636—1797. keijenn rock 1584. kägen rook 1581. kägen röck 1571—1583. kään röch 1569. könröök 1712)
Etymologi
[liksom d. kønrøg (ä. d. kinrøg), nor. kjønrøk, av nt. kīnrōk, kēnrōk, keinrauk (jfr t. kienrauch, kienruss), av mnt. kīn, kēn, kådig furuved (jfr feng. cēn, tjärbloss), o. rōk (se RÖK). Formerna kim-, kim(m)e- bero på anslutning till KIM, sbst.2]
ss. färgämne användt fint, svart pulver (sot) som avsatts i särskilda rökfång ur röken vid långsam förbränning av tjärved, tjära, harts, naftalin (stundom björklöv l. näver) o. d.; äv. oeg., om en i handeln förekommande efterbildning bestående av fint pulveriserade björkkol. TullbSthm 16/6 1569. BtÅboH I. 1: 123 (1631). Af (björk-)-löfven fås .. den finaste kinrök til svarta för Boktryckare och Målare. Trozelius Rosensten 69 (1752). Rothof 347 (1762). Den svarta färgen (som användes till trycksvärta) består sedan gammalt af en blandning af linoljefernissa och kimrök. 2UB 10: 228 (1907). Fatab. 1928, s. 113.
Ssgr: A (numera föga br.): KIMRÖK-FABRIK se B.
-FABRIK. (kimrök- 1899—1921. kimröks- 1763 osv.) SvSaml. 1: 8 (1763; efter handl. fr. 1756). AtlFinl. 24: 4 (1899). Östergren (1930). —
Spoiler title
Spoiler content