SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KITAJ kitaj4 (kitta´j Weste), n.; anträffat bl. i sg. obest.
Ordformer
(chitai 1744 (: Chitais nattråck). kitaj (-ij) 1792 osv. kitay 1815. kittag 1795. kittaj (-ai) 17211873. kittay 17711793 (: Kittays-Paraplui))
Etymologi
[av t. kit(t)ai; jfr ry. kitajka, nanking; av KITAJ (jfr t. ex. ry. Kitaj), sidoform till KATAJ (KATHAY; jfr t. ex. mlat. Cathay), under medeltiden o. in på 1600-talet allmänt användt namn på KINA (jfr KATAINER, KITANER). — Jfr KITAISK]
(förr) benämning på vissa lärftsliknande (vanl. släta o. enfärgade) bomulls- o. sidentyger, urspr. tillvärkade i Kina; jfr NANKING. HH 24: 273 (1721). En Paraplue af gult Kittay. DA 1771, nr 63, s. 4. Lundin StockhMinn. 1: 93 (1904; i fråga om förh. c. 1830).
Ssgr (förr): A: KITAJ-VÄST. HH XVIII. 4: 85 (1721).
B: KITAJS-NATTROCK~02 l. ~20. ÅgerupArk. Bouppt. 1744.
-PANTALONGER, pl. Lundin StockhMinn. 1: 77 (1904; i fråga om förh. c. 1830).
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200. SP 1783, nr 195, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content