SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KLABAJAR, sbst. pl.
Etymologi
[jfr d. klabajer, pl., t. klabaien, pl.; av holl. klabaai, av okänt urspr.]
(†) skeppsb. under däcksbalkarna fastspikade små tvärträn avsedda att därpå lägga värktyg, remmar o. d. Röding 1: 843 (1794). Deleen 603 (1829). Jungberg (1873).
Spoiler title
Spoiler content