publicerad: 1935
KLABB klab4, sbst.1, l. KLABBER klab4er, m.; best. klabben; pl. klabbar.
Etymologi
Avledn.: KLABBA32, i södra o. västra Sv. äv. 40, f. (i vissa trakter, starkt vard.) slarvig, oskicklig kvinna. Lundell (1893; angivet ss. folkmål).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content