SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLAFFERAKTIG, adj.
Etymologi
[jfr t. klafferig, pratsam, sladdrig; till klaffern (se KLAFFERI)]
(†) pratsam, sladdrig; anträffat bl. bildl., om ngns ögon. Öghonen (hos unga människor skola) wara tucktelighe, .. icke gruffwelighe, .. Icke heller winckachtighe och klafferachtighe, hwilket ähr tecken till oförskamheet. Hambræus Erasmus A 4 a (1620; lat. orig.: loquaces). Anm. I Gezelius Erasmus 52 (1670) har klafferachtighe ersatts med ordet klaffachtige, bildat i anslutning till KLAFFA, v.2 2.
Spoiler title
Spoiler content