SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLAPP klap4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[elliptiskt för JUL-KLAPP]
(ngt vard.) julgåva, julklapp. Dalin Vitt. 3: 393 (1760). Tom hade en julafton fått tre klappar. Topelius Läsn. 6: 173 (1884). Furuhjelm Männ. 250 (1932).
Spoiler title
Spoiler content