KLAPPERSTEN klap3er~ste2n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar.
(numera i sht dels folkligt, dels i fackspr.) gm nötning av vatten l. is avrundad (mindre) sten (av det slag som i större mängder förekommer vid kuster o. flodstränder, på sjöbottnar l. i rullstensåsar o. d.); i fackspr. numera i allm. bl. om dylika stenar av intill c. 20 cm:s genomskärning; äv. koll.; ss. koll. särsk.: anhopning l. lager av klapperstenar, klapperstensgrund, klapper; jfr BULLER-STEN, STRAND-MAL. Linc. (1640; under glarea). Leer Jord blandat med Klappersteen står intet att förachta. Rålamb 13: 4 (1690). Klappersten, (kallas stenar) ifrån 2 till 6 tums axel. 2VittAH 14: 9 (1828, 1838). Ljung och klappersten, buskris och martallar, det var allt som hon (dvs. en hed) kunde fägna ögat med. Rydberg Vigg 3 (1875). Öfver eldstaden i ugnen uppstaplas klapperstenar. Arcadius Folksk. 24 (1903). TurÅ 1929, s. 72. — särsk. (förr) om (smärre) rundade stenar använda ss. golv- l. gatubeläggning o. d.; äv. övergående i bet.: (gatu)beläggning av dylikt material; äv. i bildl. uttr. At sig på klapper-sten i hyrvagn låta skaka (osv.). GFGyllenborg Vitt. 1: 118 (1762, 1795). Gålfven i alla Oxe- och kohusen (på Stjärnarp) äro lagde med klappersten. Barchæus LandthHall. 87 (1773). AJourn. 1815, nr 250, s. 1 (i bildl. uttr.).
Ssgr (i sht i fackspr.): KLAPPERSTENS-BARLAST~20 l. ~02. barlast av klapperstenar. PH 2: 1209 (1734). —
-VALL. (naturlig l. med konst uppförd) vall av klapperstenar; särsk. om strandvall. De med hvarandra jemnlöpande klapperstens-vallarna (”aurburgar”), samt andra dylika minnesmärken från öns (dvs. Gotlands) äldsta tider. Bergman GotlGeogr. 5 (1870). En vidsträckt halvcirkelformig vik med mjölfin sand och mäktiga klapperstensvallar. SörmlB 63 (1918).
