KLAPPHOLTS klap3~hol2ts l. 4~1, n. (Lind(1749), Ambrosiani SvSkråämb. 21(1920)), äv. (i bet. 2 numera vanligen) r. l. m. (Lind(1749; i bet. 1), Cannelin(1921; i bet. 2)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. =, ss. r. l. m. -ar (Larsen(1884) osv.), äv. -er (Cannelin(1921)); förr äv. (i bet. 1) KLAPPHOLT, sbst.1 l. KLAPPHULT, n.; pl. =.
[jfr d. klapholt (i bet. 1), klopholt (i bet. 2); i bet. 1 av mnt. klapholt resp. t. klappholz (motsv. holl. klaphout), till mnt., t. klappen, v. (se KLAPPA, v.), i oviss bet.; i bet. 2, 3 efter t. klopfholz, till klopfen, banka, klappa (jfr KLAPPA, v. 1, 4 b); senare ssgsleden är mnt. holt resp. t. holz, trä, trästycke m. m. (se HOLT, sbst.1)]
1) (numera bl. i fråga om ä. förh.) (tillhugget) virkesstycke avsett att användas till botten- l. sidostav i finare laggkärl, i sht vinfat o. d., större tunnstav; vanl. koll.; äv.: (bättre) virke som är avsett att upphuggas till stäver; jfr KNAPPHOLT.TullbSthm 1534, s. 5 b. 1 ffat Jern fför ijc (dvs. tvåhundra) klaphult. VaruhusR 1539, s. 67 a. 4 Tolfter klapphålt. Stiernman Com. 4: 721(1687). Det Klappholts, som Städerne kan tillåtas at fälla. PH 4: Eeee 2 b (1754). Klappholts Eller större Pipstäfver, uphugges af Ek. Brummer 83(1789). Gyllengranat SvSjökr. 2: 84(1840). SkrGbgJub. 10: 16(1923).
2) (i fackspr.) klappträ (se d. o. 1). Dalin(1852). — särsk. boktr. på översidan läderbeklädd, rektangulär träkloss varmed uppstående typer o. linjer i en tryckform pressas ned till jämnhöjd med de övriga gm lätta slag med en träklubba; jfr KLAPPA, v. 1 b ε. Björkegren 2632(1786). Fahlgrén Boktr. 113(1853). Elge BoktrK 88(1915).
