SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLARET klare4t, sbst.1, förr äv. CLAIRET, r. l. m. (VinkällRSthm 1559, Selander Keller Seldw. 2: 231 (1913)) l. n. (BOlavi 161 b (1578), WoJ (1891)); best. -en, ss. n. -et.
Ordformer
(förr äv. skrivet cl-. klaret(h) (cl-, -eet) 1538 osv. klarheet 1572. klarett (cl-) c. 1550—1852 (: Clarettvin). clarre(e)t c. 1580—1582. clairet 1815—1904)
Etymologi
[fsv. klaret; jfr d. klaret, isl. klare(t), mnt. o. t. klaret, eng. claret; av ffr. claret, claré, fr. clairet; dels avledn. av ffr. cler, fr. clair (se KLAR), dels av ett mlat. claratum, p. pf. n. till mlat. clarare, klara (vin o. d.), av lat. clarare (se KLARERA). Formen clairet är nytt lån från fr.]
1) (förr) benämning på ett slags kryddat vin tillsatt med honung l. socker l. mjöd o. klarat gm en tygpåse l. dyl. VarRerV 29 (1538). Stark clarett .. Swag clarett. VinkällRSthm 1559. Then rike man drack klarheet och Wijn. Ps. 1572, Een wijsa A 3 b. Stiernhielm Herc. 215 (1658, 1668). SvKock. 174 (”374”) (1837). Wigert E14 170 (1920; i fråga om förh. på E. XIV:s tid). — jfr MJÖD-, MUSKAT-, MUST-, NEJLIKE-, PEPPAR-, VIN-KLARET m. fl.
2) [efter motsv. anv. i fr.] (†) benämning på vissa ljusröda franska viner. Linc. Ll 4 b (1640). Stiernstolpe Blumauer 3: 55 (1814). Clairet kallas åtskilliga fransyska viner. Nisbeth (1867). jfr: Clairet .. fransk benämning på ljusröda viner. Ekbohrn (1904).
3) [efter eng. claret] (knappast br.) rödvin i allm., särsk. rödt bordåvin. WoJ (1891). jfr 3NF 4: 1129 (1925).
Ssgr: A: (1) KLARET-ESSENS. (förr) essens för beredande av klaret. ApotT 1698, s. 24. Därs. 1739, s. 25. —
-VIN.
1) (förr) = KLARET, sbst.1 1. VgFmT II. 1: 57 (1901; i fråga om förh. på Gustav Vasas tid).
2) (†) = KLARET, sbst.1 2. Orrelius (1797). ÖoL (1852).
B: (1) KLARETE-PÅSE. (†) påse som användes vid silning av brygden till klaret. IErici Colerus 1: 236 (c. 1645).
Spoiler title
Spoiler content