SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLARHET kla3r~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare anv., mindre br.) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cla-)
Etymologi
[fsv. klarhet; jfr d. klarhed, t. klarheit; avledn. av KLAR]
1) till KLAR 1: (grad av) glans l. renhet (i färgen), ljusstyrka; ofta konkret(are): ljus, sken. Effter iach sågh intit för then clarheeten skull som gick vtåff skeenet (från himmeln). Apg. 22: 11 (NT 1526; Bib. 1917: det starka skenet). Et himlaljus en allmän klarhet spridde. Creutz Vitt. 38 (1761). Klarheten (ljusskenet) hos lågan. TT 1878, s. 186. Det sällsamma färgdjupet (på himmeln), där valv av klarhet efter klarhet tycktes spegla sig i varandra. Siwertz Låg. 24 (1932). — jfr FÄRG-, HALV-, MARMOR-, O-KLARHET m. fl. — särsk.
a) till KLAR 1 d; i fråga om öga l. blick: glans; renhet. Schultze Ordb. 2294 (c. 1755). Hur ler hans (dvs. Swedenborgs) blick af sällsam klarhet full! Snoilsky 4: 63 (1887). jfr (i poetiskt spr.): Ögon, där eviga klarheter blåna. Österling Fränd. 1: 38 (1912).
b) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; äv. rent bildl.: härlighet, skönhet o. d.; i denna anv. ngn gg äv. i pl. Herrans engel stood när them (dvs. herdarna i Betlehem), och herrans clarheet kringhskeen them. Luk. 2: 9 (NT 1526; Bib. 1917: härlighet). Alt går i glömskans natt hvad våra sekler föda, / När ålderdomens ljus sin fordna klarhet te. GFGyllenborg Vitt. 1: 142 (1795). Allteftersom ljuset genom Christi Evangelium sprider sin klarhet öfver jordens rund. Rundgren Minn. 2: 219 (1870, 1883). Med ögonen fyllda av ett klart och stilla allvar, som om de .. skådat klarheter, som de flesta aldrig få se. Oterdahl Skram 263 (1919). — jfr GUDOMS-KLARHET. — särsk.
α) (†) konkret, ss. benämning på viss grupp av änglar. Skarorna af Öfveränglar, Makter / Och Klarheter, som stodo kringom thronen. JGOxenstierna 4: 165 (1815; eng. orig.: celestial Ardors).
β) [efter 2Kor. 3: 18 (jfr första språkprovet nedan)] i uttr. l. stiga från klarhet till klarhet l. från den ena klarheten (l. en klarhet) till den andra o. d., urspr. i fråga om de saligas tillstånd i det eviga livet o. de förstadier därtill som en kristen redan på jorden kan uppnå; numera (i sht ngt vard.) i fråga om växande insikt l. visdom o. d. l. stigande berömmelse, framgångar i socialt hänseende, befordringar, utmärkelser o. d.; äv. om sak: genomgå allt bättre öden o. d. Wij wardhom förwandladhe .. vtåff then ena clarheeten vthi then andra. 2Kor. 3: 18 (NT 1526). Från en klarhet till den andra / Jag med Guds helige skall vandra. Ps. 1819, 483: 5. Gamla kyrkan i Falkenberg .. undergår de mest skiftande öden, utan att precis gå ”från den ena klarheten till den andra”. SDS 1904, nr 319, s. 3. Han steg från klarhet till klarhet, fick det ena förtroendeuppdraget efter det andra lagt på sina skuldror. Larsson i by StugFolk 186 (1930).
2) till KLAR 2: frihet från grumlighet l. grums o. d.; genomskinlighet; renhet; äv. bildl. Vattnets, vinets, en källas klarhet. Schroderus Sleid. 179 (1610; bildl.). Demant .. Är ibland stenar den hårdaste, af ogemen klarhet. Wallerius Min. 113 (1747). Wirsén i 3SAH 2: 280 (1887; bildl.). — jfr GLAS-, KRISTALL-, VATTEN-KLARHET m. fl.
3) till KLAR 3: ljushet, glans; dimfrihet, molnfrihet; i fråga om luften äv.: genomskinlighet (jfr 2). Luftens klarhet. Frese Sedel. 21 (1726). Nu ha höstdagarna åter kommit med sin vemodiga klarhet. Ekelund Sillanpää Ängl. 33 (1925). — jfr HÖST-, SENHÖST-KLARHET m. fl.
4) till KLAR 5; i fråga om ljud l. ton: renhet, ren (o. hög) klang. Ljudets, tonens, röstens klarhet. Dalin (1852).
5) till KLAR 6: förmåga att tänka klart o. redigt, klart förstånd; (förstånds)skärpa; reda, redighet (i tanken). Logisk klarhet. Tankens klarhet. Granatenflycht Ord. 6 (1710). Det är kraft och klarhet, / som Febus fordrar af de kransade. Tegnér (WB) 3: 95 (1820). PT 1900, nr 132, s. 3. — jfr FÖRSTÅNDS-, TANKE-KLARHET.
6) till KLAR 8: egenskap(en) att vara tydligt förnimbar l. tydligt framträdande för medvetandet l. tanken; distinkthet; pregnans, skärpa. Klarheten av en föreställning, ett begrepp; jfr slutet. Enberg Psyk. 34 (1824). Ingen dag bör gå förbi, som I ej äfven skriden fram, om ej i kunskap, åtminstone i kunskapens klarhet. Agardh BlSkr. 2: 269 (c. 1840). Hans tanke (blev) till halv klarhet. Hallström Händ. 90 (1927). — särsk. filos. till KLAR 8 b. Boström 1: 98 (c. 1830). Sjelfmedvetandet, som ock betecknas såsom förnimmelsens klarhet. ALBygdén (1883) hos Boström 1: 223.
7) till KLAR 9.
a) lättfattlighet, begriplighet, tydlighet; ”genomskinlighet”; åskådlighet, överskådlighet; ordning o. reda (i en framställning o. d.). Framställningen utmärker sig genom stor klarhet, genom brist på klarhet. Perspicuitet, (dvs.) lius, klarhet i tal. Swedberg Schibb. 289 (1716). Stilens genomskinliga klarhet. HSchück (1904) hos Tegnér VSkr. 1: XXIV. Klassicismens vila, måttfullhet och klarhet. Lindblom Rokokon 13 (1929).
b) klar insikt (i ngt) l. uppfattning (av ngt); klart besked (om ngt); ”ljus” (i l. över ngt). Få, skaffa sig, komma till klarhet i l. om, äv. över ngt. Bringa klarhet i ngt. Jag nästan tror att jag det fatta mäktar. / En klarhet går för mig på en gång upp. Oscar II 2: 65 (1861, 1887). Alma hade nu kommit till klarhet med sig sjelf. Hedenstierna FruW 64 (1890). Om så är, att I i något stycke haven andra tankar, så skall Gud också däröver giva eder klarhet. Filipp. 3: 15 (Bib. 1917). Litauen kräver klarhet om Vilnaaffären. SvD(A) 1920, nr 283, s. 3 (rubrik). Det gäller bl. a. att få klarhet i lagerföljden i Kinas kolfält. Därs. 1921, nr 263, s. 3. Hellström Storm 129 (1935).
8) (numera föga br.) till KLAR 10: otvetydighet, evidens, tydlighet. (Sv.) klaarheet .. (lat.) evidentia. Linc. (1640). Klarheten af ett bevis. Dalin (1852).
Ssgr: (6, 7) KLARHETS-BEHOV. Vår tankes klarhetsbehof. Söderblom StundVäxl. 1: 33 (1905, 1909).
(6, 7) -DRIFT. jfr -BEHOV. PedT 1908, s. 396. Larsson Spinoza 464 (1931).
-GRAD. särsk.
1) till 3. Himmelens klarhetsgrad. NF 8: 840 (1884).
2) till 6; särsk. filos. till 6 slutet. BL 13: 362 (1847). Boström 3: 236 (1860). Jag tar då dessa (dvs. drift, begär, vilja) .. som klarhetsgrader. Larsson Spinoza 28 (1931).
(6, 7) -KRAV. jfr -BEHOV. Mjöberg Stilstud. 30 (1911).
(1) -SOL. (†) bildl. (Jesus) blifver stor, Guds högsta Klarhets-Sol. Kolmodin QvSp. 2: 26 (1750).
(6, 7) -STRÄVAN. Wikner Lifsfr. 2: 225 (1886).
Spoiler title
Spoiler content