publicerad: 1936
KLASSERA klase4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (classe´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. skrivet cl-)
Etymologi
[jfr d. klassere, holl. klasseeren, t. klassieren (i bet. 1 c); efter fr. classer, till classe (se KLASS 5 o. 6). — Jfr DEKLASSERA]
1) (numera knappast br.; jfr dock c nedan) uppdela l. indela i klasser l. kategorier, gruppera, klassificera.
a) = KLASSIFICERA 1 b. Weste (1807). Att klassera sjelfva brotten är nödvändigt ..; att deremot klassera sjelfva brottslighetens olika skiftningar och inre natur är Gud allena förbehållet. Oscar I Straff 31 (1840). SDS 1901, nr 99, s. 2.
b) = KLASSIFICERA 1 c. Lind (1749). Cronstedt Min. Föret. 6 b (1758). Att classera alla föreningar emellan oxiderade kroppar efter samma grunder som salterna. FKM 4: 71 (1815). Björkman (1889).
c) (fullt br.) bärgv. i fråga om det krossade rågodset vid anrikning: sortera (godset) efter olika kornstorlek. JernkA 1892, s. 104. Ofullständigt klasseradt gods. Därs. 1906, s. 370. BonnierKL 1: 473 (1922).
2) (numera knappast br.) placera (ngn l. ngt) i viss klass l. grupp l. avdelning.
a) motsv. KLASS 5; särsk. i uttr. klassera (ngn) såsom (ngt), tilldela (ngn) ett visst (mer l. mindre framstående) rum såsom (ngt). (Kapplöpningshästen Sans peurs) bedrifter (ha) varit tillräckliga för att klassera honom som en högst värdefull reproduktör. TIdr. 1894, Julnr s. 7. Söderhjelm Prof. 235 (1913). — särsk. (†) refl.: hänföra sig till l. placera sig i viss klass. (Historiemåleriet) lärer af förenämde skäl, våra bön förutan, snart sielf classéra sig ibland förlorade Konster. Adlerbeth (1786) hos CAEhrensvärd (SVS) 1: 260.
b) motsv. KLASS 6: inordna l. inrangera (under ngt); jfr KLASSIFICERA 2. 2VittAH 11: 12 (1822). Andra (metrici) hafva .. klasserat den .. (dvs. meningsaccenten) under den oratoriska accenten, hvilken dock är något annat. Arfwidsson Oisian 1: 92 (1842).
Ssgr (till 1 c; bärgv.): A: KLASSER-APPARAT. vid anrikning använd apparat för det krossade godsets klassering efter kornstorlek. Klasserapparaterna (i ett visst anrikningsvärk) utgöras icke af trummor utan af plana skaksåll. JernkA 1900, s. 535. —
-PROV. undersökning för utrönande av krossat anrikningsgods sammansättning med avseende på kornstorlek l. för krossningens o. klasseringens lämpliga anordnande. JernkA 1910, s. 332.
Spoiler title
Spoiler content