KLAUSUL kla͡usɯ4l, äv. kla͡ω- (cla´usul Weste; - -úl Dalin), sbst.1, äv. (numera bl. i bet. 2, men där alltid) KLAUSEL -se4l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cl-. -el 1635—1910. -ul 1540 osv. -ull 1680)
Etymologi
[jfr d. klausul, ä. d. klausel, t. klausel (ä. t. äv. klausul); av lat. clausula, slut, ända, till claudĕre (se KLAUDERA)]
1) (i sht i fackspr.) i fråga om stadga, skriftligt avtal, kontrakt, fördrag l. annan skriftlig handling (av officiell natur) som innefattar ett antal bestämmelser l. överenskommelser: paragraf l. punkt l. artikel av viss (i förhållande till skrivelsens övriga bestämmelser) kompletterande l. sammanfattande l. inskränkande natur; särsk. dels: tilläggsbestämmelse l. -paragraf, tillägg, förr äv.: slutmening, slutkläm; dels: inskränkande bestämmelse, reservation, förbehåll; äv. allmännare: bestämmelse, punkt o. d. G1R 13: 33 (1540). (Vi) vele thet (dvs. beslutet angående tronföljare) .. uthi alle sine clausuler po thet craftigeste .. confirmere. Därs. 29: 577 (1560). Bergv. 1: 222 (1664). (Det finnes) uti (nästan) alla kiöpebreef, hwar uthinnan är handlat på reda penningar den clausulen: sådant mynt, som nu gäfft och gängze är i rijket. Dijkman Obs. C 6 b (1686). LandtmFörordn. 8 (1733). (Av provinsialläkare utfärdad obduktionsattest bör) vid slutet styrkas med denna clausul: hvilket jag härmed .., så sant mig Gud hjelpe till lif och själ, bekräftar. SPF 1832, s. 242. Den s. k. solidariska klausulen (i en borgen): ”en för bägge (alla) och bägge (alla) för en”. Fliesberg Handel. 63 (1891). Fullgörandet av klausul 11 i framlidne landshövding von Werners testamentariska förordnande. Lidman HusFrökn. 316 (1918). I kontraktet inflicka en klausul. SvD(A) 1932, nr 336, s. 3. Klausulen om behandling som mest gynnad nation. GHT 1934, nr 69 A, s. 17. — jfr CERTEPARTI-, IS-KLAUSUL m. fl.
2) [jfr motsv. anv. av t. klausel, ävensom lat. clausula] retor. om det rytmiska slutet av en sats l. ett stycke i en prosaframställning. Dalin (1871). 2NF (1910).
