KLAUDERA (claude´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. klaudieren; av lat. claudĕre, tillsluta, tillstänga, innesluta m. m. (jfr CHEVILL, EXKLUDERA, INKLUDERA, KLAUSUL, sbst.1, KLAUSUR, KLAV, sbst.1, KLOSETT, KLOSTER, KONKLUDERA, SLUTA)]
(†) förse med klammer (l. ring o. d.), sätta inom klammer; särsk. i uttr. klauderade siffror, om vid notanmärkningar (fotnoter o. d.) använda siffror med ring l. klammer; motsatt: ”öppna siffror”. 2RARP 3: 123 (1723). De rättelser, som vid justeringen i protokollet kunna inflyta, skola genast införas och klauderas. Wedberg HD 278 (cit. fr. 1801). Med både större och mindre alphabetets bokstäfver, liksom med både öppna och clauderade siffror. BL 13: 361 (1847). Beskow (1851) i 3SAH XXXVIII. 2: 25. Cannelin (1921).
Särsk. förb. (†): KLAUDERA FÖR. med klammer utmärka. Jag har clauderat för de ställen (i brevet), som kan visas Borcken. Gustaf III Bref 115 (1789). Wingård Minn. 1: 67 (1846).
